Roger Lindqvist

Att dokumentera i ord, foto eller film, har alltid legat mig varmt om hjärtat. Så därför har jag genom åren samlat på mig en ansenlig hög av olika dokumentarade saker, som i mitt tycke skall räddas åt eftervärlden. Vem vet vad som händer den dagen jag själv är borta.......? Men förhoppningsvis finns väl någon i min närhet som är villig att ta över mina ihopsamlade saker. 1976 köpte jag min första smalfilmskamera, den var även utrustad för ljudupptagning. När man idag tittar tillbaks på dessa filmer, så möts man av en annorlunda sorts värld, som ser betydligt annorlunda ut. Saker och ting kan snabbt förändras, men med kamerans hjälp finns dessa händelser och skeenden för alltid? kvar. Åtminstone för väldigt lång tid framöver. 1988 byttes smalfilmskameran ut mot en videokamera. Den medförde större frihet, p.g.a. att de band som användes kunde vara upp till fyra timmar långa, jämfört med de gamla kassetterna, som endast hade en längd på ca. tre minuter. Idag är jag glad över alla dessa filmer. Inte minst för att barnen finns med, sedan tidig ålder. Många av de andra personerna, som finns med är idag tyvärr borta. Det gör filmerna ännu mer värdefulla. Men genom kameran - min ständige följeslagare - lever de alla kvar än i denna dag, på sitt egna speciella sätt.

.....................................................................................................................................


Sigrid - min faster, bosatt i Vidsel. Min fars tvillingsyskon.


Emmy - också en faster, min fars äldsta syster.


Gunnar - min fars bror.


Aina - gift med Gunnar.


Sanfrid - min morfar.