Roger Lindqvist

Ju äldre jag blivit, desto mer har barndomen kommit i fokus. Som yngst av två syskon - min syster är nio år äldre - växte jag upp i en rätt så behaglig och trygg miljö. Tacksamheten över av att ha fått uppleva en kärleksfull barndom, med en mamma och pappa och en storasyster, är värdefulla minnen som jag idag har kvar i min "ryggsäck". Ibland slår mig tanken; tänk om förhållandet varit det rakt motsatta. Läste i morse, på Aftonbladets nätupplaga, om en mor som kontinuerligt misshandlat sina tre småttingar. När de väl omhändertagits var deras små kroppar täckta av blåmärken, samt att de även var utsvultna, eftersom deras mor vägrat ge dem mat. De tre barnen har nu placerats ut hos en fostermamma. En sådan här traumatiserande händelse, som de tre barnen varit med om, går tyvärr inte spårlöst förbi. Alla barn äger rätten till kravlös kärlek. Med kärlek och omtanke, kan man nämligen  komma långt här i livet. Ett litet oskyldigt barn, som blir behandlad på detta vis, löper risken att bli en "trasig vuxen". Tyvärr så vandrar det alltför trasiga vuxna runt på våra gator och torg idag. Allt på grund av en kärlekslös och känslofattig barndom. Att bry sig om sin avkomma, tänder den där gnistan i det lilla barnets ögon. En livsgivande gnista som fortsätter att lysa upp barnets väg genom livet. Och när den lilla flickan/pojken så småningom blir stor, ja, då kan verkligt stora underverk ske. Att få kravlös kärlek i tusenfalt, bygger också upp barnets självförtroende, så pass att det inga gränser finns längre, för vad man som vuxen en gång i framtiden kan uträtta. Detta skapar också en harmoni som vi alla så väl behöver. Kom därför ihåg - ett trasigt barn, löper risk att bli en trasig vuxen.