Nationaldag - flaggan i topp.
Flaggan i topp - nationaldag. En gång diskuterade jag och min jobbarkompis Naser, varför vi svenskar liksom ville be om ursäkt så fort flaggan och nationaldagen kom på tal. -"Det verkar som att ni skäms," minns jag Naser sa. Och vad skulle jag svara på det då? Naser som kommer från Iran, hade lagt märke till hur vi nästan blev en aning besvärade när vi skulle fira den 6 juni. Jag mår illa så fort flaggan och rasism blir till ett. Flaggan och symbolen för landet, är en helt annan sak än det fula tryne som med jämna mellanrum dyker i form av främlingsfientlighet och rasism. Den svenska nationaldagen har absolut inget att göra med främlingsfienliga grupper, som vi tyvärr har i vårt samhälle. Sverigedemokraterna har vunnit ny mark - förskräckligt - såna partier hör inte hemma i vår demokrati.
Examen närmar sig. Och varje år vid den här tiden, diskuteras hurvida vi skall ha skolavslutningarna i kyrkan eller på mer neutral mark. Själv har både jag, mina föräldrar och våra barn stått i Hortlax kyrka, och sjungit "Den blomsterttid nu kommer," och det har ingen mått dåligt av. Tvärtom. Varför är inte kyrkan en lämplig plats då? Jo, där är det återigen vi infödda svenskar som börjat vela. Jag tror att våra invandrare inte alls har nåt emot det hela. Vi bjuder på vår osäkerhet, istället för att bibehålla våra svenska traditioner. Varför är vi så rädda? Ja, vi kanske helt enkelt är lite försiktiga för att inte trampa nån på tårna. Kan det vara så enkelt? Eller nåt mycket mycket värre - skäms vi för att vi är svenskar?
Examen närmar sig. Och varje år vid den här tiden, diskuteras hurvida vi skall ha skolavslutningarna i kyrkan eller på mer neutral mark. Själv har både jag, mina föräldrar och våra barn stått i Hortlax kyrka, och sjungit "Den blomsterttid nu kommer," och det har ingen mått dåligt av. Tvärtom. Varför är inte kyrkan en lämplig plats då? Jo, där är det återigen vi infödda svenskar som börjat vela. Jag tror att våra invandrare inte alls har nåt emot det hela. Vi bjuder på vår osäkerhet, istället för att bibehålla våra svenska traditioner. Varför är vi så rädda? Ja, vi kanske helt enkelt är lite försiktiga för att inte trampa nån på tårna. Kan det vara så enkelt? Eller nåt mycket mycket värre - skäms vi för att vi är svenskar?
Kommentarer
Trackback
