Roger Lindqvist

Häromdagen efterlyste jag sommaren. Tydligen har den hörsammat min vädjan, för i morse knackade den på vår dörr. -"Öppna - det är sommaren!" När dörren flög upp, strömmade sommarens ljuvligaste vindar in i vår hall. Grep tag om mig, och liksom föste mig ut. Väl ute på trappen, viskade den i mitt ena öra; - "Nå, är du nöjd nu, Rogge?" Vad kunde jag annat göra, än att bedyra sommaren som snällt hälsade på, min eviga tro och kärlek. -"Kom nu ihåg Linkan, att så värst länge kan jag inte stanna". - "Jo, jag förstår, men över helgen i alla fall?" -"Jag skall se vad jag kan göra. Men du - gå nu raka vägen ut och njut". Jag tog honom på orden. Jag har njutit hela dagen. Än är han kvar, han har placerat sig precis över våran skorsten, och där har han suttit sen klockan sju i morse. Måste njuta en liten stund till, sommaren skriker nämligen åt mig att komma ut.