Roger Lindqvist

Efter att under 30 år blivit väl så bortskämd av min frus goda matlagningskonst, har det nu blivit min tur att träda in bland grytor och kastruller. Allt p.g.a. den fallolycka hon råkade utför igår. Eftersom vänster arm är fullständigt obrukbar, och minsta lilla beröring skickar en slags stöt av smärta genom kroppen, måste hon vara väldigt försiktig. Därav min entré vid spisen. Nog för att jag varit väldigt behjälplig med allehanda ting såsom marktjänst under alla år, har liksom detta med matlagning aldrig blivit "min grej." Eftersom hon alltid varit matintresserad och alltid haft nya saker på gång, så har jag blivit den som trätt tillbaka. Fakiskt inte mig emot. Däremot har jag varit intresserad av det som funnits på tallriken, och närmast slukat allt med hull och hår. Idag när jag så står vid spisen för att visa  världen vilken underbar kock jag egentligen är, sitter min fru vid min sida för att ge ett och annat gott råd. När jag efter en lång stund äntligen fumlat klart med kastrullerna, tittar  hon på mig med ett litet leende och utbrister: - "Ja du, det blir nog ingen kock av dig!" Hon är därefter snabb att påpeka att hon menade inget illa med vad hon sagt. Men hela situationen kändes på nått sätt så komisk, att vi båda till slut utbrister i ett gott och hjärtligt skratt. Och visst är det väl tur, att man ibland kan skratta åt eländet?

-"Det blir nog ingen kock av dig!" sa min fru där
jag stod vid spisen, bland rykande kastruller.
Mannen på bilden är faktiskt jag. Precis som
jag såg ut tidigare idag.