Carolin Stenvall till minne

Så var rättegången mot Carolin Stenvalls baneman Toni Alldén avslutad. En bisarr och mycket otäck historia som väckt avsky långt utanför vårt lands gränser. -"Det kan hända att han lever resten av sitt liv i fängelse." Ja, så säger f.d. överåklagaren Sven-Erik Alhem Malmö, i en intervju i dagens NSD. Att Toni Alldén enligt rättpsykriatisk undersökning är så pass frisk, att han kan dömas till fängelsestraff, är väl en fråga för experter, men jag tror att i de breda folklagren så är nog domen en helt annan. Vem kan begå ett liknande bestialiskt mord, utan att ha en allvarlig personlighetsstörning? Mannen ifråga har ju uppvisat alla tecken på gravt allvarligt och dåligt omdöme, och ändå är det en snäll beskrivning. Att ta en annan människas liv, och som i detta fall spoliera och förstöra en ung kvinnas drömmar och framtid, är i mitt tycke den största av alla synder.

Carolin vilar i en grav på kyrkogården i Hortlax. Inte långt från föräldrahemmet i Bergsviken. Det händer ibland, att jag stannar till en stund vid det provisoriska kors som pryder hennes grav. Min far ligger inte så långt därifrån, på den gravgård som en gång invigdes året 1917/18. Att vandra runt på en kyrkogård väcker ens egna tankar om liv och död. Här finns en slags mollstämd ton, som klingar i mitt inre öra. Därutanför kyrkogårdens grindar, brusar den stora världen med sitt glam. Härinne har världen liksom stannat upp, kanske för att ge kyrkogårdsvandraren tid till eftertanke? Carolins hemska öde har berört hela vårt land. Tyvärr har hon tusen olyckssystrar i sitt gravfölje. Betänk att Carolin är varken den första eller den sista att gå en för tidig död till mötes. En död förorsakad av en annan människas illvilja.

Carolin fanns på mitt släktträd. Våra respektive morfäder var bröder, Sanfrid och Olle. Båda födda och uppvuxna i den lilla byn Blåsmark, några kilometer från den plats där Carolin fått sin sista vila. Hela hembygden har färgats i djup sorg och förstämmning. En bygd präglad av vanliga hederliga jordnära människor, som inte ens i sin vildaste fantasi trodde att något sådant här förfärligt kunde hända. Men, så en dag hände det obeskrivbara, det som bara inte fick hända. Tänk om det var som på film, att alla historier, hur än mörka de var, ändå fick ett lyckligt slut. Då skulle nog världen se bra mycket bättre ut?

Syskonen Lundgren från Blåsmark. Fr.v. Greta, Per-Axel, Hanna, Bengt,
Sanfrid(
min morfar) Alf, och Olle (Carolin Stenvalls morfar)

Carolin Stenvall har tusentals olyckssystrar i sitt gravfölje. Där deras
tragiska öden inte lämnar någon oberörd.



Kommentarer
Postat av: vintersaga

Tänkvärd text. Ja vi är nog många som sänder en tanke till Carolin och hennes familj. En sån förfärlig och tragisk historia, värre än den grövsta deckare. Och tyvärr är det många som är offer, tänker på familjerna på "båda sidorna".Att mista ett barn eller syskon av en sådan här anledning kan nog ingen förställa sig hur det är, men det är säkert inte heller lätt att leva med att ens far är förövaren av detta hemska.

Mvh I.L



2009-03-06 @ 17:28:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0