En lååååång dag

Klockan 07:10 var vi i Sunderbyn i morse. 7:30 skulle vi infinna oss på ortopeden. Allt gick inte på räls, inte vårt fel utan de som skulle ta emot oss. Väntade väntade och väntade. Nån gång vid halv tio behagade bl a den doktor som eventuellt ska operera Bettan uppenbara sig. Jag tror faktiskt inte att jag ska skylla på personal och läkare, trycket från alla sjuka människor är enormt, man hinner helt enkelt inte med. Men jag måste ändå få be att påpeka att informationen från sjukhuset har varit bristfällig. Och detta framförde jag i morse till de ansvariga. Elisabeth skulle opereras under eftermiddan. Men av detta blev inget. Hon ligger fortfarande kvar, och förhoppningsvis så blir det i morgon. Så nu väntar vi båda med spänd förväntan om det verkligen ska slå in. På vägen hem tog jag vägen förbi Långnäs. Ante, Jennie och Norah ska tillbringa sin tid där några dagar medan Jennies föräldrar är på Gran Canaria. Just nu känner jag mig ganska så slut efter en väldigt låååååång dag på Sunderby sjukhus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0