Roger Lindqvist

En liten kille med keps, på besök hos sin faster en sommardag 1960. Två månader efter att denna bild togs skulle jag fylla tre. En hel framtid låg för mina små fötter, men det var nog inte såna tankar som rörde sig i mitt huvud på det här svartvita fotot, denna julidag när sommaren var som allra vackrast. Snart har 50 år förflutit, och mycket har hänt under vägen. Idag kan jag faktiskt börja skönja slutet på resan, den som en gång tog sin början en tidig septembermorgon 1957. En gång för länge sen, när min morfar fortfarande levde, - han var då i 80 års åldern - frågade jag honom, -"Skulle du leva om ditt liv om du fick chansen?" Svaret kom ganska omgående: -"Absolut inte!" När jag frågade varför, sa han: -"Jag är nöjd och belåten med det som varit." Att dö var en helt naturlig del av livet tyckte han. En sån skön och sund åsikt, från min gamla kloka morfar. Idag är jag själv farfar, tänk jag som nyss satt på den där farstubron hos min faster Essy. Ja, tänk ändå vad tiden går.

-"Idag är jag farfar. Tänk jag som nyss satt på den där
farstubron hos min faster Essy, en sommardag 1960."