Roger Lindqvist

Idag har vi haft en riktig familjesammankomst. Andreas, Norah, Daniel, Robert, Jannice, jag och Elisabeth. Den som vi saknade idag var givetvis Jennie, som var hemma och städade i föräldrahemmet i Långnäs. Skönt att ha de sina omkring sig, efter allt som hänt på sistone. Familjen är och kommer alltid att vara den absoluta tryggheten i alla lägen. Senare på eftermiddagen kom även Ulla-Mai och Roger. Ulla-Mai - Elisabeths syster - kom med hjortron och en bukett blommor. Roger åkte iväg på ett ärende men anlände efter en stund. Vi hann med några koppar kaffe och en blåbärskaka innan det var dags för herrskapet Sandberg att bege sig hem.

Så till dagens absoluta behållning, Norah. Tänk så mycket lilltjejen utvecklats sen vi såg henne sist. Hon både kryper och sitter obehindrat. Hon pekar med sin små händer, och då och då utbrister hon i ett: "DÄR!" För alla er därute, som ännu inte hunnit bli mor eller farföräldrar, kanske det är svårt att förstå när jag i egenskap av farfar, hela tiden  - nåja kanske inte hela - berättar och åter berättar om vårt lilla underverk, men så är det.  Norah är bland det bästa som hänt, och jag skulle kunna sitta i timtal bara för att iaktta henne.

Hade tid hos doktorn idag. Har haft väldiga problem med rygg ben och höft ett tag. Men skam den som ger sig. "The Show Must Go On."