Roger Lindqvist

Idag har tråkigheten satt nytt rekord. Min hustru och jag har varit på "ekiperingsturné." Hon tyckte att det skulle behövas lite mer kläder i garderoben - sin egen -. Jag har därför snällt åkt med, som sällskap, smakråd, allt-i-allo, chaufför, moraliskt stöd mm.mm. Behöver jag säga att det var - urtrist? Tänk er att stå i kö, för att sen gå vidare till nästa affär och - ja, just det, stå i kö. Som om det inte var nog har vi varit en runda till på eftermiddan. Och gissa vad vi gjorde? Jo, vi stod i KÖ! Jag är vid det här laget en rätt så uttråkad man. Ont i rygg armar och ben. Det kostar på att hålla sig fin och galant. Okej, frun blev nöjd och väldigt belåten, åt sina nya kläder. Det bjuder jag på. Men jag har redan börjat gruva mig för nästa gång vi "måste" in till stan, för att fylla på garderoben. Kläder det är ju bara ett nödvändigt ont, heller hur?