Roger Lindqvist

Gamla vänner från förr. Häromdagen stötte jag på en gammal spelkompis, för första gången på flera år - som jag nämnt i ett tidigare inlägg - ikväll ringer en annan, Sven-Åke, som jag heller inte hört av på väldigt väldigt länge. Plötsligt reser man bakåt i tiden. Man minns de där sakerna som om det vore igår. Nästan en euforisk känsla, strömmar rakt genom ens kropp. Sven-Åke spelade bas i det band där jag också var medlem, åren 1974 - 1982. Året därpå, 1983, startade Sven-Åke en inspelningsstudio, där han också arbetade som ljudtekniker. En av hans produktioner var en LP-inspelning där jag medverkade som trummis. Sen skildes våra vägar, han flyttade vidare till en annan stad, och kontakten upphörde. Men det har sen dess hänt att vi haft en viss telefonkontakt, med varandra. Och varje gång vi talas vid kretsar diskussionen naturligtvis om musik. På senare år, har vi i gamla Rolf Åhmans - Hasse, Sune K. och jag, ringt åt varandra någon gång då och då. Och ju äldre man blir, desto viktigare tycker jag det är att kunna samspråkas. Kanske ett ålderstecken? Hur som haver så uppskattar jag verkligen dessa möten.

ROLF ÅHMANS 1981. Fr.v. bakre raden: Hasse Eriksson, Sven-Åke
Andersson, Roger Lindqvist. Främre: Fr.v. Sune Andersson och
Gunnar Sandbladh.

Hasse och jag håller fortfarande kontakt. Sune mötte jag häromdagen,
efter några år. Sven-Åke, Sunes bror, ringde till mig, vi hade dessförinnan
inte träffats på flera år. Gunnar Sandbladh vår fine saxofonist, organist
och sångare, avled 2002 i en ålder av 51 år.