"Lill-Strimma" ishockeyns Michelangelo
Så här lät det i nyhetsprogrammet "TV-Nytt" söndagskvällen den 30 juli 1972: "Flerfaldige ishockeyspelaren Lennart "Lill-Strimma" Svedberg, omkom tidigt på söndagsmorgonen, två km norr om Sundsvall. Svedbergs bil kom av okänd anledning över på vägens vänstra sida, där den kolliderade med en orkesterbuss. Lennart Svedberg torde ha avlidit omedelbart.
Ja, det var under en hemfärd från mina kusiner i Gällivare, den här sommaren 1972, som jag fick vetskap om "Strimmas" tragiska bortgång. Den elegante hockeybacken som med sin stora kunnighet åkte skridskor rakt in i alla intresserades hjärtan. "Lill-Strimma" som vid nåt tillfälle kallades för hockeyrinkens Michelangelo, artisten, konstnären. Hockeyspelaren som genom sin närvaro, var en garant för seger över ryssar, tjecker, kanadensare och finländare. Så plötsligt fanns han där inte längre, därute på banan som vi varit vana att se honom. 28 år gammal packade han sin trunk för allra sista gången, och där nånstans där hav möter himmel, gick han in i sin sista vila, naturligtvis med den gula landslagströjan med nummer 4 där bak på sig. Så gjorde hockeylegenden "Strimma" sin sorti.
"Strimma" började karriären i dåvarande Wifsta/Östrands IF, sedmera Timrå IK 1960-62. Grums IK 1962-63, Brynäs IF 1963-67, Mora IK 1967-69, Timrå IK 1969-72. Debut i Tre Kronor som 18-åring, gjorde 120 A-landskamper, samt SM-guld 1964, VM-silver 1969-70, VM-brons 1965-71.
Snart 40 år efter den tragiska morgonen, sitter jag här med en liten klump i halsen. På nåt sätt är jag tolv år igen. Sitter med min pappa framför vår svartvita tv, med ett glas mjölk och mammas nybakade bullar, och bara andlöst väntar att mina hockeyhjältar ska skrinna ut på Johanneshovs blanka nyspolade is ännu en gång. Och att min pappa och jag gemensamt ropar ut vår glädje, när "Lill-Strimma" i tredje periodens 17:e minut, gör mål på ett hårt slagskott, på den i vanliga fall så omutlige målvakten Viktor Konovalenko. Hur matchen slutade? Ja, med vinst. Tack vare artisten "Lill-Strimma", med siffran fyra där bak på ryggen.
Lennart "Lill-Strimma" Svedberg. Död sommaren 1972.
Endast 28 år gammal.
Ja, det var under en hemfärd från mina kusiner i Gällivare, den här sommaren 1972, som jag fick vetskap om "Strimmas" tragiska bortgång. Den elegante hockeybacken som med sin stora kunnighet åkte skridskor rakt in i alla intresserades hjärtan. "Lill-Strimma" som vid nåt tillfälle kallades för hockeyrinkens Michelangelo, artisten, konstnären. Hockeyspelaren som genom sin närvaro, var en garant för seger över ryssar, tjecker, kanadensare och finländare. Så plötsligt fanns han där inte längre, därute på banan som vi varit vana att se honom. 28 år gammal packade han sin trunk för allra sista gången, och där nånstans där hav möter himmel, gick han in i sin sista vila, naturligtvis med den gula landslagströjan med nummer 4 där bak på sig. Så gjorde hockeylegenden "Strimma" sin sorti.
"Strimma" började karriären i dåvarande Wifsta/Östrands IF, sedmera Timrå IK 1960-62. Grums IK 1962-63, Brynäs IF 1963-67, Mora IK 1967-69, Timrå IK 1969-72. Debut i Tre Kronor som 18-åring, gjorde 120 A-landskamper, samt SM-guld 1964, VM-silver 1969-70, VM-brons 1965-71.
Snart 40 år efter den tragiska morgonen, sitter jag här med en liten klump i halsen. På nåt sätt är jag tolv år igen. Sitter med min pappa framför vår svartvita tv, med ett glas mjölk och mammas nybakade bullar, och bara andlöst väntar att mina hockeyhjältar ska skrinna ut på Johanneshovs blanka nyspolade is ännu en gång. Och att min pappa och jag gemensamt ropar ut vår glädje, när "Lill-Strimma" i tredje periodens 17:e minut, gör mål på ett hårt slagskott, på den i vanliga fall så omutlige målvakten Viktor Konovalenko. Hur matchen slutade? Ja, med vinst. Tack vare artisten "Lill-Strimma", med siffran fyra där bak på ryggen.
Lennart "Lill-Strimma" Svedberg. Död sommaren 1972.
Endast 28 år gammal.
Kommentarer
Trackback
