"Nu har jag gjort det..........

...............smakat mazarinkakan!" Och vet ni vad? Den liksom smälte i munnen. T.o.m. våran katt Sessan tyckte om den. Det vill inte säga lite, för magen till kräsmagad katt finns inte norr om Dalälven, ja. Sessan alltså. Pelle däremot, han som i vanliga fall äter det mesta, han ville inte ha. Världen kan va´bra konstig ibland. Elisabeth och Pelle har en gemensam "mysplats" ute på vår bro. När Bettan sätter sig, händer det att Pelle blir en aningen sur. Man liksom ser hur mungiporna hänger, - på Pelle alltså - och hur han blänger på Elisabeth som tagit hans plats. Jo, det är en i högsta grad egensinnig kisse vi har, väldigt social och pratsam. Det skulle inte alls förvåna mig att han även snart börjar att prata också, på riktigt. Ja, i mina ögon är vår älskade kisse litegrann av mänsklig natur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0