Roger Lindqvist

Alla har vi väl nåt litet guldkorn i tillvaron, som vi känner lite extra för. Tingsholmen är min lilla plats på jorden, som jag sen barnsben lärt mig tycka om, och att faktiskt uppriktigt älska. Kanske detta beror på att mina föräldrar, och en viss del av min släkt är så intimt ihopkopplade, med den "lilla fläck" som Gud lade ner lite extra energi på, den dagen han skapade sitt universum. Därför blev jag så mäkta vred och förgrymmad, när jag förra sommaren gjorde ett besök nere på "Holmen" och till min bestörtning såg dessa miljösvin som grisat ner, ute på Tingsholmens spets, d.v.s. "udden." Det föranledde mig att skriva en insändare i lokaltidningen. Som jag inte var ensam om. En annan "skogsflanör" författade också en arg och skarp protest. Vilket gjorde att bråten så småningom städades bort, och att Holmen återfick sin ursprungliga glans. Se där vad en protest kan åstadkomma.

Tingsholmen - denna ljuvliga plats i Guds universum. Här gick
farfars kossor på grönbete under somrarna, i en tid för länge sen.

I Tingsholmsviken, ligger båtarna väl skyddade. Här brukade jag
tillsammans med den övriga familjen, åka ut i en ruffad motorbåt
på Piteåälvens vatten, under 60-talets somrar.

Trolska skogsstigar som inbjuder till en tidig morgonvandring.

Hundratals lupiner, kantar den väg som leder ner till Tingsholmen.

Upprörd och påtagligt förgrymmad - blev jag vid åsynen av detta.

Någon eller några, hade tydligen missuppfattat var sopstationen
i Piteå kommun ligger. Här låg uppfläkta sopsäckar, med en
fasansfull odör, mitt i sommarhettan.

Det var ingen hejd på eländet. Här fanns som synes både det ena
och det andra.

En hög med förkolnade brädor, gjorde sitt bästa för att förstöra
doften av sommar. Pyromanlekar - i en torr omgivning. Inte det
allra smartaste.

Ett övergivet stackars tält, lämnat åt sitt öde. Kanske var det här som
"miljösvinen" höll till?

Efter en insändare i ortens tidning, städades skräpet snabbt bort.
Sen kunde jag återvända till "mitt" Tingsholmen, för att åter få en
stund av ro och avkoppling. I en prunkande natur.

Jag tror t.o.m. att tallarna såg lite gladare ut, efter uppstädningen.

Text o Foto: Roger Lindqvist.