Roger Lindqvist

Vintern har anlänt, och idag har snön lagt sitt vita täcke över Pitebygden. Gjorde ett besök på IVA, jag och Ante. Elisabeth verkade piggare än igår, och hon hade fått en TV ställd vid sin säng. P.g.a. att hon fortfarande behöver respiraror kan hon inte prata, istället försöker vi läsa av hennes läppar när hon försöker meddela oss. Ibland så räcker det med att hon pekar, så förstår vi. Hon vill hem och det kan man ju förstå, men än så dröjer det. Vi tar en dag i taget helt enkelt. Hon är fullt medveten om det som inträffat, och när hon försöker förklara för sonen, så pekar hon mot mig och viskar tyst; -"Roger förstår!". -"Jag har haft så ont", säger hon. Och när vi då frågar om hon fortfarande har ont i sin kropp, så skakar hon på sitt huvud. -"Tur att ni finns, ni gör ett underbart jobb", sa jag till personalen häromdagen. Och visst är det så, att det känns skönt att se hur väl omhändertagen ens hustru blir däruppe på IVA på Piteå lasarett. Jag har ju själv erfarenhet, sedan operationen jag gjorde på Thorax i Umeå 2005. Även då så berättade jag för personalen hur ofantligt duktiga jag tyckte att dom var. Tur är väl ändå att vi lever i detta århundrade, med all denna medicinska expertis som så många gånger gör det omöjliga möjligt. Fortsättning följer........