En glädjens dag

Som vanligt så gjorde jag ett besök hos Bettan idag. Det är alltid med ett litet pirrande i maggropen som jag går upp där på fjärde våningen och ringer på dörren på intensivvårds avdelningen på Piteå lasarett. Till höger när man kommit in, så ligger Elisabeth i sin säng. Idag fick jag den goda nyheten att man plockat bort hennes respirator, som varit hennes följeslagare i många, långa tunga dagar och nätter. Bettan andas äntligen alldeles själv, och det om något känns verkligen befriande för oss alla som finns i hennes absoluta närhet. Hon har fortfarande en slang inkopplad i halsen, som gör att hon ännu inte kan prata. Istället så försöker vi att göra det bästa av situationen, jag försöker läsa hennes läppar när vi försöker att konversera. Ibland går det, ibland inte. Idag försökte hon säga mig nåt, det tog ungefär 15 minuter innan jag fattat galoppen. Även om hon hade en antydan till feber igår, så har den försvunnit mer och mer. Man satte in en annan antibiotika häromdagen som passade henne bättre. På hennes nattygsbord står två fotografier av de två barnbarnen, Norah och Max. Vid ett besök för ett par dagar sen, ville hon att jag skulle hålla upp dem så att hon kunde se. Då kom plötsligt tårarna. -"Vet du vad?" sa hon. -"Jo, jag längtar så mycket att få hålla om dom". Det har nu gått 14 dagar sen hon kom in i ambulans till lasarettet, i ett väldigt dåligt skick. Hur länge hon blir kvar, ja, det vet vi inte i dagsläget. Huvudsaken är att hon blir frisk och stark innan det är dags för hemfärd. Vi är många som ser fram mot den dagen när Bettan äntligen kommer hem hos oss igen. Sammanfattningsvis, så kan jag väl säga att detta var nåt av en glädjens dag. När jag väl var hemma, så åkte jag raka vägen till vårdcentralen för vaccination. Första sprutan har jag alltså fått, och som råd fick jag även att man tyckte att det var på sin plats att hela familjen skulle ta en spruta. Man befarar nämligen en "andra våg" våren 2010.

Idag fick jag ett sorgens bud, att min 81 årige morbror Lennart hastigt avlidit i sitt hem. Han var född 1928 i Blåsmark, och hette Lundgren i efternamn. Lennart var gift med Elsy, och var far till Stig och Gun. Sov så gott, Lennart, det är du väl värd, efter att under många år brottats med sjukdomen MS.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0