Ett kärt återseende - med polaren Per
För några veckor sedan gick vi på långpromenad, jag, Ante och Norah. När vi passerade Bindarvägen i Hortlax fick jag syn på en person som för mig tycktes så välbekant. Och inte undra på. Det var ju min bästis från barndomsåren, Per. Han bor inte längre kvar i sin hembygd, därför så blir våra möten väldigt sporadiska, och det dröjer ibland flera år innan vi ses. Men när vi så fick syn på varandra så var glädjen stor. Plötsligt så spolades liksom livet tillbaks flertalet år, och man kände sig nästan som 12 år igen. Men åren har gått, och vi har båda idag uppnått 50+. Per är huvudstaden trogen sedan många år, medan jag själv förblev "äkta och genuin Hortlaxbo". Ett härligt återseende alltså, med min gamla polare som förresten också bodde granne med oss när det begav sig. Per har en äldre bror, Eskil, f.d. polis och även han Stockholmare. Ja, tänk vad tiden går.
Polaren Per hemma hos oss, julen 1968.
Per och jag i våran hammock, sommaren 1971. Per heter Sundkvist
i efternamn, och han och hans familj bodde ett stenkast från vårt
hus i Hortlax. Ja, tänk så roligt vi hade tillsammans.
Hej. Jag tyckte väl att Per såg bekant ut. Jag gick i samma klass som honom, (jag var förstås tvungen att kolla på klasskortet först innan jag var säker) det var kul att höra var han finns idag.
Vanja
Hej Vanja! Jo, vi var bästisar jag och Per. Våra respektive familjer bodde grannar. Pers föräldrahem köptes så småningom av hockeyspelaren Micke Rehnberg./Roger
Vilken underbar bild på en typisk 70-tals hammock!
Hoppas att det var ok att jag använde den på min blogg.
Med vänliga hälsningar
Fredrika
se inlägget här:
http://tinguteoinne.blogg.se/2011/july/semester-i-hammocken.html
