Svininfluensa - vik hädan!
14 dagar idag, sedan Elisabeth åkte in på lasarettet i Piteå. En hel del har hänt, och dagarna har ibland varit som ett slalomåkande, inte minst rent känslomässigt. Idag när jag besökte henne så hade hon varit utan sin respirator i cirka en halvtimme. Hennes läkare sa att man undan för undan vänjer henne att andas alldeles själv. Hon har börjat äta vanlig mat, också det ett tecken på att det går åt rätt håll. Hon är lite less att ligga till sängs men i det stora hela är hon vid relativt gott mod. Vid det samtal som jag hade förra veckan med Elisabeths läkare, så sa hon att en del kan utveckla en depression efter att ha legat nedsövd så länge. Vad gäller Elisabeth så vet vi ännu inte. Hoppas nu bara att allt fortsätter i det positiva tecknet. Just nu så är jag så fruktansvärt less allt som heter svininfluensa - ja, jag kan nästan drista mig att säga att jag fullständigt avskyr den. Ändå har vi inte sett kulmen på det hela ännu. Så därför utbrister jag (om det nu hjälper) "Svininfluensa - vik hädan!"
Det måste ha varit de längsta 14 dagarna du upplevt.
Det är med stor glädje vi läser det du skriver om Elisabeths tillfrisknande.
Idag följde jag men Dottern Sophie och hennes fyra ungar till Furunåsets vårdcentral för att de skulle ta sprutan,jag har tvekat om jag skulle ta sprutan men när jag läser om hur influensan slog till hos er
så slog jag till i dag jag har trots allt haft astma och allergi sen jag var 6 månader gammal,
så jag kanske skulle ha tagit den tidigare.
Många varma hälsningar till er båda.
uffe o vanja.
Följt händelserna genom Jennie (eftersom du inte bloggade på ett tag)och känner mig lättad att det nu är "ljust" återigen för er! Vilken pärs, jag kan bara ana vad du gått igenom de senaste 2 veckorna!. Här i storstaden finns inget vaccin att uppbringa men det är väl lika i hela landet. Slutade jobbet tidigare i fredags och gick på jakt efter vaccin - fick "kalla handen" på fyra ställen! Jag vill verkligen INTE ha svinfluensan! Kram till Bettan och en stor kram till dig!
