Roger Lindqvist

Hej på er alla därute! Det har varit en rätt så omtumlande tid. Elisabeth, min fru, drabbades av akut sjukdom, som senare visade sig vara den s.k. svininfluensan. Efter några dagar så blev hon alltmer sämre. Hon åkte in med ambulans till lasarettet i Piteå, där man genast lade in henne på IVA. Läkarens första prognos var inte så där direkt upplyftande. Och eftersom hon tillhör riskgrupperna, så lades hon ganska omgående i respirator. Det blev med andra ord en tuff och hemsk kalldusch, när jag i ett samtal med läkaren Katarina, hörde att hennes tillstånd kunde bli livshotande. I ett rum på intensiven låg min kära Bettan med slangar och med många monitorer som bevakade hennes hälsotillstånd dygnet runt. Dubbelsidig lunginflammation, sa läkaren, samt att hon var mycket mycket sjuk. Ja, många tankar flög genom mitt huvud i den stunden. Först en i mina ögon vanlig influensa, som sedan visade sig vara en åkomma som betecknades som livsfarlig. Tänk så fort livet kan ändras. Tur att barnen finns med sina familjer, även släkt och goda vänner. Efter att ha legat nedsövd över en vecka, så ser allt idag betydligt ljusare ut. Elisabeth ligger fortfarande kvar på lasarettet, dock med en mycket mer gynnsam prognos. Hennes läkare berättade igår, att man nu äntligen fått bukt med de ilskna bakterier som oroat oss så länge. Sedan i lördags är hon smittfri, och man håller sakta men säkert att väcka upp henne. Idag när jag var på besök, så var hon mer alert än igår. Man säger att det kan ta flera dagar innan hon är helt vaken. Allt verkar nu gå åt rätt håll. Men det har varit jobbiga nätter och dagar, och vi saknar alla våran Bettan. På hennes nattygsbord står två fotografier, som jag hoppas blir det första hon ser när hon vaknar upp; barnbarnen Norah och Max. Så kära älskade Elisabeth, kom snart hem till oss alla, vi längtar så väldigt mycket så att det nästan gör ont.

Min dator är också ur funktion. Skriver detta inlägg på sonens dator. Men var bara lugn! Jag kommer snart igen, när allt har ordnat till sig. Ha det så bra!
ROGER.