Roger Lindqvist

Sakta men säkert håller Elisabeth på att återvända till livet. Häromdagen började hon så stilla att vakna upp, efter en vecka i sömnens land. Vad hon tänker, vad hon känner, ja, det är det just nu ingen som riktigt vet. Men en sak vet vi, hon är betydligt piggare i sin blick idag, jämfört med igår. Hade ett samtal med läkaren häromdagen, hon sa att det tar i regel flera dagar innan allt sömnmedel har försvunnit ut ur kroppen. Hälsade på henne idag, hon var trött, men ändå medveten om vad som rörde sig runt omkring. -"Du har varit mycket sjuk!", sa en av sköterskorna som pysslade om henne. Och det är nåt som jag instämmer i, när jag tänker tillbaks på den där hemska måndagskvällen för cirka elva dagar sedan. Medan snöflingorna sakta föll utanför sjukhusets fönster idag, satt jag med Bettans hand i min. Och det kändes som om jag vunnit högsta vinsten, när en av sköterskorna sa; -"Det går i alla fall åt rätt håll, med dig Elisabeth!". Allting annat känns i sådana här stunder så smått och obetydligt. Huvudsaken är att de nära och kära mår bra, och hade jag all makt på denna jord, så skulle jag i denna stund bestämma, att alla andra också skulle få njuta av livet fullt ut. Men ibland kanske vi människor behövet ruskas om litegrann, fast i lämpliga mått givetvis. Kanhända att vi tar allt för givet - åtminstone gör jag det ibland - men jag har undan för undan börjat vara mer och mer ärlig i mitt sätt att vara. Med det menar jag, att jag gärna berättar för någon om jag tycker om henne eller honom. Att slösa lite med beröm över någon jag gillar, och inte vänta.....för man vet ju aldrig om tillfället någonsin återkommer.

Min dator är fortfarande "krasslig", men under tiden så sitter jag vid Roberts dator och skriver. Det tar väl än ett tag innan jag kan "köra fullt ut". D.v.s. med inscannade gamla saker o.s.v. Känns en smula konstigt att inte bloggat på länge. Har ju haft som vana att varje dag, från starten i december -08, skriva upp till 6-7 inlägg varje dag. Att skriva fungerar som en terapi, bara synd att datorn passade på att "insjukna". Men som jag tidigare nämnt, så kommer jag förhoppningsvis igång längre fram, men just nu så fokuseras all kraft på Bettan, och hennes tillfrisknande. Till dess att vi ses nästa gång.......Hejdå, och ha det så bra alla ni därute!" /Roger.