Orkesterfordon som jag minns
När jag började spela ute på danser 1972/73 rymdes i regel alla instrument och förstärkare i en vanlig bil (kombivagn). Jag minns att vi skulle spela i Pajala, vintern 1973 - spelade då med John Harrys - och jag satt med diverse saker i mitt knä hela vägen dit upp. Opraktiskt? Ja! Trafikfarligt?Ja! Uppe på biltaket hade vi våra högtalarlådor, så det gällde att ha förankrat och skyddat dem mot både väta och vind. Bilen ifråga var en Ford kombi, och bara några veckor efter att jag slutade, så var orkestern med om en otäck älgolycka i Södra Bredåker utanför Boden. Kapellmästaren Harry, ådrog sig svåra ansiktsskador, när han åkte ut genom bilens vindruta. Basisten Jan-Olof, berättade senare att han i olycksögonblicket satt med en förstärkare i sitt knä, och därför gjorde illa sig i ena handen. Ett bevis på att detta med lösa saker i bilens förarutrymme, inte var så bra.
I Rolf Åhmans orkester hade vi - när jag började 1974 - ett orkestersläp som drogs av dels Rolfs Volvo kombi, och ibland av Hasses Amazon. Senare köpte vi en stor landsvägsbuss, en Volvo av årsmodell 1962. I och med detta, så förvarades alla våra prylar i ett avskilt utrymme, utan risk för diverse flygande föremål vid en eventuell hastig inbromsning. Samtidigt mådde vi musikanter ganska så gott därinne i förardelen, som vi inrett med både fåtöljer och sängar, och andra bekvämligheter. Speciellt på lite längre färder var det skönt att sitta i sin fåtölj med en tidning och en kopp kaffe, både för att slappa en stund men även för att ladda upp inför den spelning som väntade. Efter att den stora volvobussens motor plötsligt skar, så inhandlades en mercabuss från Sundsvall. Den förblev oss trogen ända fram till januari 1982, då Rolf Åhmans orkester gjorde sin allra sista spelning.
När jag blev medlem i Kjell-Bertils orkester, 1982, var det ungefär samma rutiner som gällde. En rejält stor Mercedesbuss, gjorde att det även där fanns ett stort utrymme för oss musikanter, med flera sköna fåtöljer att må gott i. När bandet OPUS bildades sommaren 1991, hade vi gitarristen Stefans släp till låns under några månader. En mercabuss inköptes så småningom. Och den följde oss i vått och torrt fram till den sista spelningen hösten 1997.
1974.
1974.
Rolf Åhmans orkesterbuss - midsommarhelgen 1975 på "Vippabacken"
i Överkalix.
Kjell-Bertils inför en spelning på Furulogen i Kalix sommaren 1984.
Bussen hemma på tomten i Hortlax 1984.
Och vem sitter bakom bussratten om inte våran son Andreas -
då endast två år gammal, 1984.
På parken i Skellefteå sommaren 1992. Roger och Stefan vid det
inlånta orkestersläp som OPUS hade den första tiden.
OPUS orkesterbuss hos Sune i Långnäs 1997.
I Rolf Åhmans orkester hade vi - när jag började 1974 - ett orkestersläp som drogs av dels Rolfs Volvo kombi, och ibland av Hasses Amazon. Senare köpte vi en stor landsvägsbuss, en Volvo av årsmodell 1962. I och med detta, så förvarades alla våra prylar i ett avskilt utrymme, utan risk för diverse flygande föremål vid en eventuell hastig inbromsning. Samtidigt mådde vi musikanter ganska så gott därinne i förardelen, som vi inrett med både fåtöljer och sängar, och andra bekvämligheter. Speciellt på lite längre färder var det skönt att sitta i sin fåtölj med en tidning och en kopp kaffe, både för att slappa en stund men även för att ladda upp inför den spelning som väntade. Efter att den stora volvobussens motor plötsligt skar, så inhandlades en mercabuss från Sundsvall. Den förblev oss trogen ända fram till januari 1982, då Rolf Åhmans orkester gjorde sin allra sista spelning.
När jag blev medlem i Kjell-Bertils orkester, 1982, var det ungefär samma rutiner som gällde. En rejält stor Mercedesbuss, gjorde att det även där fanns ett stort utrymme för oss musikanter, med flera sköna fåtöljer att må gott i. När bandet OPUS bildades sommaren 1991, hade vi gitarristen Stefans släp till låns under några månader. En mercabuss inköptes så småningom. Och den följde oss i vått och torrt fram till den sista spelningen hösten 1997.
1974.
1974.
Rolf Åhmans orkesterbuss - midsommarhelgen 1975 på "Vippabacken"
i Överkalix.
Kjell-Bertils inför en spelning på Furulogen i Kalix sommaren 1984.
Bussen hemma på tomten i Hortlax 1984.
Och vem sitter bakom bussratten om inte våran son Andreas -
då endast två år gammal, 1984.
På parken i Skellefteå sommaren 1992. Roger och Stefan vid det
inlånta orkestersläp som OPUS hade den första tiden.
OPUS orkesterbuss hos Sune i Långnäs 1997.
Kommentarer
Trackback
