Roger Lindqvist

Redan tidigt på morgonen, innan jag ännu inte ätit min frukost, satt han där. Hans utforskande obehagliga blick liksom genomborrade hela mitt väsen. Det var i den stunden idén föddes. -"Den här stan, är inte stor för oss båda!" sa jag, och blängde ilsket tillbaks på hans i mina ögon äckliga uppenbarelse. Innan han riktigt visste ordet av, hämtade jag den röda flugsmällan, som jag strategiskt hängt på väggen i tvättstugan. "Pang!" äsch, han flög sin väg. Men när han sedan landade lite väl nonchalant på mitt huvud, för att liksom demonstrera sin överlägsenhet, då brast nåt inom mig. -"Hörrudu, din fluguschling, kom och slåss på vanligt hederligt sätt, vetja!", skrek jag så det ekade i hela huset. Då hände det otroliga. Han satte sig ner på byrån som stod i hallen. "-Perfekt!", tänkte jag, nu eller aldrig. Och i samma stund lät jag den röda flugsmällan dansa på hans svarta rygg och genomskinliga vingar. -"Där satt den. Nu kan du flyga bort över evighetens ängar, bort till de sälla jaktmarkerna". Och där stod jag, med adrenalinet ännnu pumpande i mina ådror. I den stunden gick mina tankar till Gary Cooper i filmen "Sheriffen". Jo, på nåt underligt sätt så föll associationen åt det hållet. Gary Cooper rensade ju upp staden från skumma element. Nu stod jag här hemma, i vårt hus och gjorde detsamma. Ni ser väl likheten? Nåja, sen satt jag mig vid bordet för att ta i tu med min frukost. Jojo, det kostar på att hålla huset borta från hemska husflugor.


-"Jag förstod ganska så fort, att det skulle bli en kamp på liv och död.
Men efter en hård batalj, gick jag så småningom segrande ut ur striden".


-"Den här stan är inte nog stor för
oss båda!". Sa jag, och tittade in i
hans utforskande stirrande ögon.
Men som likt en kollega - Gary
Cooper en gång gjorde i filmen
"Sheriffen" - så rensades de farliga
elementet bort. Cooper hade sin
Smith&Wesson, jag hade den röda
flugsmällan".