Natten då socialdemokratin dog!
När moderaterna senast gick till val var det som ett "nytt arbetarparti". Studerar man den politiska historien i vårt land, kan man ganska omgående konstatera att högern, det vill säga moderaterna, alltid haft en fientlig inställning till arbetarrörelsens värderingar. Så därför är det en direkt skymf och lurendrejeri mot män och kvinnor i de djupa arbetarleden.
Att vår värld ser ut som den gör, med krig och elände och med ständigt uppblossade oroshärdar, bottnar i mångt och mycket på sociala orättvisor. "Överheten" är satt att härska på gott och ont. Men när överhetens män och kvinnor missbrukar sitt folks förtroende händer ibland ohyggliga saker. Även om vi i vårt land varit förskonade från den värsta formen, blir man ändå ständigt påmind om de klyftor som alltmer skiljer oss åt. Vi lever i en värld där de vassa armbågarna talar.
Förmögna människor - dock inte alla - vältrar sig i flärd och lyx, och där favoritvovven ibland har bättre livskvalité än vårt lands sämst ställda innevånare. Klassamhället breder ut sig, och och med vår nuvarande regerings hårdförhet mot pensionärer, arbetslösa och långtidssjukskrivna, finner jag inget större hopp om att trenden skall vända. I tv anordnas galor för "det vackra folket", allt snyggt inramat med glitter och glamour. Och där en munvig programledare vars frisyr världen aldrig förr skådat, frikostigt delar ut grammisar, guldbaggar och guldbollar, i en klubb för inbördes beundran.
Framför tv:n sitter den med värk tyngda underbetalda städerskan, som trots Zlatans och Micke Persbrandts priser, troget infinner sig på sitt nedläggningshotade jobb morgonen därpå. Även de vänstermärkta och illröda partierna, med bl.a. sossarna har också en stor del i denna problematik. Ibland i mina mörkaste stunder, undrar jag om ändå inte, socialdemokratin dog den där tragiska mörka natten på Sveavägen i februari 1986?
Roger Lindqvist. / Denna text var införd på insändarsidan i Piteå Tidningen den 10 oktober 2008./
Natten då socialdemokratin dog?
Att vår värld ser ut som den gör, med krig och elände och med ständigt uppblossade oroshärdar, bottnar i mångt och mycket på sociala orättvisor. "Överheten" är satt att härska på gott och ont. Men när överhetens män och kvinnor missbrukar sitt folks förtroende händer ibland ohyggliga saker. Även om vi i vårt land varit förskonade från den värsta formen, blir man ändå ständigt påmind om de klyftor som alltmer skiljer oss åt. Vi lever i en värld där de vassa armbågarna talar.
Förmögna människor - dock inte alla - vältrar sig i flärd och lyx, och där favoritvovven ibland har bättre livskvalité än vårt lands sämst ställda innevånare. Klassamhället breder ut sig, och och med vår nuvarande regerings hårdförhet mot pensionärer, arbetslösa och långtidssjukskrivna, finner jag inget större hopp om att trenden skall vända. I tv anordnas galor för "det vackra folket", allt snyggt inramat med glitter och glamour. Och där en munvig programledare vars frisyr världen aldrig förr skådat, frikostigt delar ut grammisar, guldbaggar och guldbollar, i en klubb för inbördes beundran.
Framför tv:n sitter den med värk tyngda underbetalda städerskan, som trots Zlatans och Micke Persbrandts priser, troget infinner sig på sitt nedläggningshotade jobb morgonen därpå. Även de vänstermärkta och illröda partierna, med bl.a. sossarna har också en stor del i denna problematik. Ibland i mina mörkaste stunder, undrar jag om ändå inte, socialdemokratin dog den där tragiska mörka natten på Sveavägen i februari 1986?
Roger Lindqvist. / Denna text var införd på insändarsidan i Piteå Tidningen den 10 oktober 2008./
Natten då socialdemokratin dog?
Kommentarer
Trackback
