Anna-Lena Löfgren / Parkkväll i Piteå - 1971
Årets sista parkkväll fick piteborna uppleva på onsdagen. Den sista kvällen blev bra såväl publik- som artistmässigt. För att inte tala om vädergudarna, som visade sin bättre sida till denna afton fastän det blev an aning rått i luften. Arrangörerna bjöd på artister som föll alla åldersinriktningar i smaken.
Vädergudarna har som bekant spökat en hel del i år. Det har satt sina spår i besöksfrekvensen vid parkkvällarna. Dessutom har 350-årsfirandet med alla sina programpunkter konkurrerat hårt. Fastän den totala publiksiffran för i år inte blev högre än omkring 12.000 så är inte evangemangen på retur. Som bäst har 2.800 personer besökt parken. Onsdagens publiksiffra var 2.017. Som alltid brukar man dra jämförelser med föregående år. Då besökte 18.000 personer parkkvällarna. 1968 hade man 18.700 och 1969 18.500.
Publikrekordet hålls fortfarande av Gunnar Wiklund och Ewa Roos med drygt 6.000 betalande. Det var 1969. 1970 var det Robban Broberg som drog bäst med knappa 5.000. Onsdagskvällens dragplåster var Anna-Lena Löfgren med Lasse Bagges trio, och Nya Gals, en trio unga flickor. Som vanligt charmade Anna-Lena Löfgren publiken på sitt flärdfria sätt och med sång. Efter en inledningsbit varvade hon upp med en svensktoppslåt "Aldrig mer", varefter hon sjöng några stillsamma låtar. Det halvtimmeslånga framträdandet avslutades med en visa för parkvakterna kallad "Folkparkvakten". Kommunalfullmäktiges ordförande Tage Hansson passade därvid på att inta scenen och förära Anna-Lena "Jävresmycket".
Så var då den sista parkkvällen för i år slut. Den var bra och det är bara att hoppas att man från arrangörhåll tar krafttag och gör kommande års parkkvällar till något verkligt extra och att man inte bara lägger sig ned, vilar och minns tillbaka. Förresten vart tog alla amatörartister och lekar vägen? Många undrar!
Anna-Lena Löfgren charmerade som vanligt sin publik och fick också
ordentligt med applåder för sin sång. Till hjälp hade hon flicktrion
"Nya Gals". Lasse Bagges trio kompade.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 5 augusti 1971.
Kommentarer
Postat av: Jennie och Norah
Ja tänka sig vilken utveckling hon har gått igenom.Det märker man främst när man kollar igenom gamla bilder.Hon var verkligen en liten knubbis när hon var liten,en söt sådan såklart!
Norah hälsar till faffa Jogej och fammo Bettan!
Postat av: Douglas Söderlind
Denna underbara meniska ödmjuk och fin på alla sätt Det är inte mer än rätt att hon har ju fått en egen gata tillägnad henne "Lyckliga gatan". Ps Måste erkänna att jag är lite smått avundsjuk på henne Ds
:-)
Vi höres Roger
Postat av: Roger
Anna-Lena har alltid utstrålat en varm ödmjukhet. Hon uppträdde på Sjukhemmet i Öjebyn för ett antal år sedan (som var min arbetsplats) och alla patienter bara älskade henne. Hennes sätt att vara, var ärligt och uppriktigt, från hjärtat kommet. Hon berör!
Ha det bra Douglas!
Trackback
