Att blogga - gott eller ont?

I TV-programmet, "Annas eviga" diskuterades hur vida lämpligt det är att lämna ut sitt allra mest privata på internet. En cancersjuk kvinna, Lotta Gray, bloggar om sin sjukdom, och har på så sätt fått 55.000 läsare per vecka. När många väljer att kritisera bloggandet, säger Lotta att det dagliga bloggandet blivit hennes säkerhetsventil, där hon får utlopp för sin funderingar runt sjukdomen. Att blogga har blivit ett nytt sätt att bl. a. sörja och bearbeta sina känslor. Lotta Gray upplever att hennes öppna sätt att tackla det svåra, alltså, frågan som angår oss alla: döden, har gjort att hon berör sina läsare. Besöksstatistiken talar ju sitt tydliga klara språk. Att delge sina erfarenheter till andra, kan det vara farligt? Absolut inte, tycker i alla fall jag. Vi människor delar ju många av livets stora problem och frågeställningar. Vi skall alla en gång dö. Vad händer efter döden? Varför skall sjukdom finnas? En enda sak vet vi med bestämdhet; att döden är hundraprocentig. Varför kan vi då inte istället välja att resonera om det på ett seriöst sätt. Kanske genom att blogga? Att bloggandet berör många, har även jag märkt. Jag har aldrig tidigare haft så många telefonsamtal som nu. Människor ringer, för att i många fall berätta att man blivit berörd på något sätt. Jag har hitintills bara fått ett enda negativt samtal. Så sent som igår ringde telefonen. För några dagar sedan likadant. Samtidigt som människor i luren tackar för vissa texter som berört, gör jag detsamma och tackar för att de ringt. Bloggen har skapat ett stort och brett kontaktnät, med människor som jag troligen aldrig skulle ha mött, om jag inte bloggat. Sådant skapar både  värme och tacksamhet. Så håll med om att bloggen i detta fall, inte varit av ondo? För ett bra tag sedan, blev min blogg utvald som en blogg som är värd att läsas. Ingen falsk blygsamhet kanske någon tycker, men för mig visar det istället  att mitt bloggande har skapat en slags funktion, som gör att en del läsare väljer att återvända till.

Häromdagen spydde en person ut sitt förakt mot alla som valt att offentligt uttrycka sina åsikter. Det vore en fattig typ av värld, om det skulle vara förbjudet att offentligt ventilera sina innersta känslor. Tänk så mycket vi människor skulle gå miste om. Den franske författaren Voltaire (1694-1778) uttryckte sig på detta sätt: "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem", kanske en av de klokaste meningar som någonsin sagts  apropå rätten till yttrandefriheten. Att ge en annan individ en del av sitt hjärta - säg mig, är det fel?

/Roger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0