Roger Lindqvist

Igår när regnet strilade nerför fönsterrutorna, kände jag mig ganska så vissen och "down". Men när den nya dagen grydde och solen tittade fram, vändes det vissna till nåt mycket glädjefullt istället. Vi har promenerat, suttit ute och bara myst nästan hela dagen. Mitt i allt blev man serverad en jättegod middag (tack Bettan!) så jag kan verkligen inte klaga. Jag har länge gått och väntat och längtat efter ljus och värme. Och som det ser ut just nu så är mina böner besvarade. Danne har hälsat på oss idag, med sig hade han sin älskade gitarr. Efter mat och lite gitarrspel åkte han vidare till Malå där Robban, Jannice och Max firar sin påskhelg. Hade tänkt att hälsa på i Långnäs där Ante, Jennie och Norah befinner sig, men det blev ändrade planer för våran del. Istället så har vi varit här hemma som sagt, och bara "funnits till". Och det ska jag säga er, är inte alls så fy skam! Har med åren blivit alltmer väderkänslig, tål nästan inte längre med alla dessa kolossala lågtryck som ständigt återkommer. Så fort ett sådant är på gång, blir det "lågtryck" i min kropp också. Och ännu värre är när lågtrycken och mörkret kolliderar, ja, då är det nästan som om man befinner sig i ett fängelse. Men nu är det en härlig tid som väntar. Och som kronan på verket, har vi ju en sommar att se fram emot också, lite längre farm. "Den ljusnande framtid är vår....!"