Roger Lindqvist

Jag tycks ana, att den här dagen kommer att bjuda på idel vackert vårväder. Har stått på bron och andats in den ljuvliga "vårdoften" (om nu en vår kan dofta?). Det enda som förefaller lite smått negativt, är att våra två katter inte riktigt vet om de skall vara inne eller utomhus. Jag har agerat dörrvakt åtskilliga gånger vid det här laget. Och varje gång de skall in eller ut, verkar det som om det gällde liv eller död. Hankatten, Pelle, brukar varje vår komma hemsläpande med stora feta svarta vattensorkar. När jag första gången konfronterades med en sådan varelse, visste jag inte vad det var. Jag sökte på datorn, och kom fram vid att det var "svartråttan" utdöd sedan länge. Så jag sa till min hustru; "Vet du vad, Pelle har hittat en utdöd råtttart, här hos oss i Hortlax!", Efter ännu ett sökande fick jag fram att den utdöda sällsynta råttan på våran infart, inte alls var den jag trodde att det var. Det var första gången som en vattensork gjorde entré hos familjen Lindqvist. Men idag vet jag bättre! Jag vill bara tillägga, att råttor, är det mest vidriga jag vet, även om min "råttolust" inte är lika stark idag som för något år sedan. Vid ett tillfälle, skulle vi in till stan. Bilen hade stått på samma plats under hela natten och förmiddagen. När vi backar ut på vägen, upptäcker vi att våran Pelle, på ett mycket prydligt sätt placerat ut cirka 8-10 råttor på den plats där bilen stått. Vem tror ni fick den stora äran att ta bort dem? Jo, jag!