Roger Lindqvist

Idag åkte Max hem till sin mamma och pappa. Max fyller snart 10 månader och som alla andra far- och morföräldrar är man glad och uppmärksam åt alla de framsteg som både Max och Norah gör. I en kartong i en byrå hittade jag under dagen ett foto från sommaren 1987. Då var Max pappa Robert nyss fyllda 3 år. Robbans farmor och farfar hade husvagn och brukade parkera det på campingen i "Ladrike". Pojkarna älskade att hälsa på, för där fanns det många spännande saker. Och bland det bästa var nog den stora poolen där dom badade så fort det fanns tillfälle. Men den tiden är nu förbi. Idag har de små pojkarna fått egna småttingar. Deras farfar är borta sedan fem år. Det händer att vi brukar prata om "Ladriketiden", då farmor och farfar hälsade oss med öppna armar, och bjöd oss alla på både mat och trevligt sällskap. Tänk så viktigt att "äga" en farmor, farfar, mormor och morfar. Eller som min mor en dag uttryckte sig, när min pappa John kom på tal.
- Det är då en stor lycka att man kan skratta åt minnena, för tänk om det hade varit tvärt om.
Och visst, det är ju så. För trots att personen ifråga är borta, så finns ju de där minnena kvar. Kan man även skratta åt de galna upptåg som den hädangångne familjemedlemmen var känd för ja, det om något är väl ett bevis på att han lämnade positiva avtryck efter sig.


Max pappa Robert hälsade mer än gärna på hos farmor och farfar i
Ladrike. Här syns Robert som 3-åring, när han tillsammans med far-
far John och farmor Maj-Gerd hälsar på hos farföräldrarnas goda
vänner, Iris och Mauritz Danielsson i deras husvagn sommaren 1987.