"Du har mest troligt en elakartad tumör, Freddy!"
Det blev en orolig och hostig natt, trots den lilla vita insomningstablett som en snäll sköterska gav honom. Så kom vargtimmen. Svettdroppar på feberkänslig hud. En klockas alltför högljudda tickande. Hosta, hosta åter denna fasansfulla hosta, i denna demonernas tid.
Exakt på slaget nio, onsdagmorgon, leds Freddy in i ett trångt rum. Där en brun brits utgör själva medelpunkten. Efter en kort förberedelse, med bedövning i svalget, inleds undersökningen. På en TV-skärm kan Freddy följa resan in i kroppens eget universum. Det, och känslan av alla de grönklädda människor runt omkring, känns för Freddy både overklig och snudd på makaber. När så undersökningen är avslutad, böjer sig doktorn med de uttrycksfulla bruna ögonen över honom och säger nästan viskande:
- Freddy du har en förändring på din högra sida.
Någon timme därefter kommer ronden. Överläkaren med sitt följe stannar vid Freddys säng. Genom sina stålbågade glasögon tittar han myndigt på Freddy och säger:
- Din förändring måste opereras snarast!
- Röker du?
- Nää!
- Det talar för att det kanske är godartat.
Lika snabbt som överläkaren och hans efterföljande lärjungar kommit, lika snabbt är dom borta.
Opereras, det är väl ändå att ta i, tänker Freddy när han sakta reser sig upp ur sin säng.
Lika snabbt som överläkaren och hans lärjungar kommit, lika snabbt
är dom borta.
Dagen därpå innan hemresan, har Freddy ett avslutande samtal med doktorn. På ett papper ritar han en bild av Freddys angripna lunga.
- Vi har tittat på din förändring, den är ganska stor. Men vi har gjort den bedömningen att den eventuellt kan plockas bort.
Något ödesmättat vilade över doktorns ansikte. Hans sätt att konversera, hans bruna allvarliga ögon som hela tiden sökte Freddys. Allt detta sammantaget, fick det till följd att Freddy började inbilla sig de mest fruktansvärda saker. Innan Freddy reser sig upp för att gå säger doktorn:
- Är det cancer ringer jag!"
Fyra dagar efter hemkomsten ringer telefonen. Det är "doktor cancer". Inom loppet av några ynka sekunder rusar de mest otroliga tankar genom Freddys huvud. Aldrig hade han trott att ett liv kunde passera på sådan kort tid. Slutligen meddelar doktorn sitt ärende.
- Vi har inte hittat nån cancer ännu, men alla prover är inte klara. De måste kompletteras. Jag hör av mig längre fram om det skulle vara det värsta. Hejdå!
En marsdag klockan tre på eftermiddagen förändras Freddys liv och tillvaro radikalt. En för honom okänd läkare på thoraxkliniken i Umeå, säger med sin kliniskt torra röst.
- Vad jag kan förstå är dina lungproblem av allvarlig art. Det mesta pekar på det. Du har minskat rejält i vikt, samtidigt som knölen i lungan har ätit sig in ganska så djupt.
- Du har mest troligt en elakartad tumör, lungcancer!
Efter några minuter, men som i Freddys medvetande känns långa som år, avslutas samtalet. Denna satans eftermiddag i mörka mars.
Ord har makt. Ord kan förändra. Ord kan också förvandla en till synes helt vanlig vardag till ett helvete. Ord kan ödelägga och förgöra, krossa människors liv och drömmar. För att till sist endast lämna kvar förkolnade spillror. Livet är inte alltid enkelt, snällt och okomplicerat. Det fick Freddy bittert erfara.
Umeå, björkarnas och musikens stad. I vanliga fall, ljus gästvänlig och snällt leende. Men vid Freddys ankomst i en tidig morgon i april, gråter himlen. Grått, mulet, tungt, blött och trist.
I en obekväm soffa i skrikiga färger, utanför ett av klinikens många rum sitter Freddy djupt försjunken i sina tankar, ljusår bort. En lång man i vit rock glider obemärkt upp vid hans sida.
- Hej, det är du som är Freddy, eller hur? Jag heter Petter och är kirurg. Jag vill gärna prata med dig i enrum, och med ett artigt leende pekar han mot dörren.
Kirurgen går rakt på sak. Inga onödiga krusiduller, inga ord inlindade i bomull, klara raka besked, som liksom får orden att studsa mot de nästan nakna väggarna. Freddy lyssnar, uppbådar all sin kraft för att försöka förstå. Om han nu kan förstå. Här sitter han, i sitt livs viktigaste stund, lyssnar på kirurgens ord om hur han tänkt bemöta "angriparen", och hur "den" eller "det" så småningom skall lyftas bort ur hans kropp.
Text: Roger Lindqvist.
Forts. följer......
Exakt på slaget nio, onsdagmorgon, leds Freddy in i ett trångt rum. Där en brun brits utgör själva medelpunkten. Efter en kort förberedelse, med bedövning i svalget, inleds undersökningen. På en TV-skärm kan Freddy följa resan in i kroppens eget universum. Det, och känslan av alla de grönklädda människor runt omkring, känns för Freddy både overklig och snudd på makaber. När så undersökningen är avslutad, böjer sig doktorn med de uttrycksfulla bruna ögonen över honom och säger nästan viskande:
- Freddy du har en förändring på din högra sida.
Någon timme därefter kommer ronden. Överläkaren med sitt följe stannar vid Freddys säng. Genom sina stålbågade glasögon tittar han myndigt på Freddy och säger:
- Din förändring måste opereras snarast!
- Röker du?
- Nää!
- Det talar för att det kanske är godartat.
Lika snabbt som överläkaren och hans efterföljande lärjungar kommit, lika snabbt är dom borta.
Opereras, det är väl ändå att ta i, tänker Freddy när han sakta reser sig upp ur sin säng.
Lika snabbt som överläkaren och hans lärjungar kommit, lika snabbt
är dom borta.
Dagen därpå innan hemresan, har Freddy ett avslutande samtal med doktorn. På ett papper ritar han en bild av Freddys angripna lunga.
- Vi har tittat på din förändring, den är ganska stor. Men vi har gjort den bedömningen att den eventuellt kan plockas bort.
Något ödesmättat vilade över doktorns ansikte. Hans sätt att konversera, hans bruna allvarliga ögon som hela tiden sökte Freddys. Allt detta sammantaget, fick det till följd att Freddy började inbilla sig de mest fruktansvärda saker. Innan Freddy reser sig upp för att gå säger doktorn:
- Är det cancer ringer jag!"
Fyra dagar efter hemkomsten ringer telefonen. Det är "doktor cancer". Inom loppet av några ynka sekunder rusar de mest otroliga tankar genom Freddys huvud. Aldrig hade han trott att ett liv kunde passera på sådan kort tid. Slutligen meddelar doktorn sitt ärende.
- Vi har inte hittat nån cancer ännu, men alla prover är inte klara. De måste kompletteras. Jag hör av mig längre fram om det skulle vara det värsta. Hejdå!
En marsdag klockan tre på eftermiddagen förändras Freddys liv och tillvaro radikalt. En för honom okänd läkare på thoraxkliniken i Umeå, säger med sin kliniskt torra röst.
- Vad jag kan förstå är dina lungproblem av allvarlig art. Det mesta pekar på det. Du har minskat rejält i vikt, samtidigt som knölen i lungan har ätit sig in ganska så djupt.
- Du har mest troligt en elakartad tumör, lungcancer!
Efter några minuter, men som i Freddys medvetande känns långa som år, avslutas samtalet. Denna satans eftermiddag i mörka mars.
Ord har makt. Ord kan förändra. Ord kan också förvandla en till synes helt vanlig vardag till ett helvete. Ord kan ödelägga och förgöra, krossa människors liv och drömmar. För att till sist endast lämna kvar förkolnade spillror. Livet är inte alltid enkelt, snällt och okomplicerat. Det fick Freddy bittert erfara.
Umeå, björkarnas och musikens stad. I vanliga fall, ljus gästvänlig och snällt leende. Men vid Freddys ankomst i en tidig morgon i april, gråter himlen. Grått, mulet, tungt, blött och trist.
I en obekväm soffa i skrikiga färger, utanför ett av klinikens många rum sitter Freddy djupt försjunken i sina tankar, ljusår bort. En lång man i vit rock glider obemärkt upp vid hans sida.
- Hej, det är du som är Freddy, eller hur? Jag heter Petter och är kirurg. Jag vill gärna prata med dig i enrum, och med ett artigt leende pekar han mot dörren.
Kirurgen går rakt på sak. Inga onödiga krusiduller, inga ord inlindade i bomull, klara raka besked, som liksom får orden att studsa mot de nästan nakna väggarna. Freddy lyssnar, uppbådar all sin kraft för att försöka förstå. Om han nu kan förstå. Här sitter han, i sitt livs viktigaste stund, lyssnar på kirurgens ord om hur han tänkt bemöta "angriparen", och hur "den" eller "det" så småningom skall lyftas bort ur hans kropp.
Text: Roger Lindqvist.
Forts. följer......
Kommentarer
Trackback
