Emigrantdikt...
Hösten 1990 presenterade PT-journalisten Jan Lundqvist en serie artiklar som handlade om emigranter från Piteåbygden. Det hela följdes så småningom upp med en bok, där Jan stod som författare: "Från Piteo till Piteå". Jan Lundqvist gjorde även resor och repotage från svenskbygderna i Minnesota. De efterlevande utvandrarna, intervjuades och fick berätta om sina liv "over there". I samma veva hade även jag börjat intressera mig för min egen släkts historia. Och det blev inte sämre när jag fick oväntad kontakt av släktingar bosatta i Minneapolis. Under en lång tid levde jag mig in i de olika emigrantödena, som jag fann väldigt fascinerande. Speciellt var det en ung man, Viktor Eriksson, lillebror till min farmor, som fick mig till en sådan inspiration att det hela utmynnade i en dikt. Denna dikt, författad av mig, fanns med i en av de artiklar som publicerades i Piteå Tidningen den 3 oktober 1990.
Journalisten Jan Lundqvist har gjort många resor till landet i väst.
Vid ett tillfälle berättade han för mig att antalet låg på cirka 33 stycken.
Hösten 1990 skrev Jan en serie artiklar om olika emigrantöden från
Piteåbygden. Även en bok, "Från Piteo till Piteå" utgavs i ämnet.
I en av artiklarna fanns dikten "Amerikaresenären" med. Den skrevs
när jag började forska efter min farmors lillebror Viktors okända öde.
Ett öde som jag än i denna dag inte vet något om.
Journalisten Jan Lundqvist har gjort många resor till landet i väst.
Vid ett tillfälle berättade han för mig att antalet låg på cirka 33 stycken.
Hösten 1990 skrev Jan en serie artiklar om olika emigrantöden från
Piteåbygden. Även en bok, "Från Piteo till Piteå" utgavs i ämnet.
I en av artiklarna fanns dikten "Amerikaresenären" med. Den skrevs
när jag började forska efter min farmors lillebror Viktors okända öde.
Ett öde som jag än i denna dag inte vet något om.
Kommentarer
Trackback
