Roger Lindqvist

- Freddy, jag vill vara så uppriktig som möjligt. Både jag och mina kollegor har noggrant gått genom ditt fall. Och vi är alla överens om att det är en cancer du har på din lunga. I morgon blir det operation! Och jag är säker på att allt kommer att gå bra. Kirurgen Petter tar Freddy i hand, samtidigt som han utbrister i ett käckt; - Vi ses i morgon!

Kvällen kommer till det stora universitetssjukhuset, där det ännu råder en febril verksamhet. I sin säng på avdelning 62 gör Freddy ett försök att samla sina tankar över den dag som varit. Morgondagen är än så länge okänd, och oupptäckt. Precis som ett oskrivet tomt vitt ark.
Nattens mörker fördrivs så sakteligt av gryningens första sköra ljus. En ny dag randas. I den tidiga morgonen ligger Freddy kvar i sin säng. Dåsig efter den en spruta som en av avdelningens änglalika systrar gett honom. På slaget elva rullas hans säng ut genom långa och många korridorer bort mot operationssalen. Ovissheten har länge tärt, men om några timmar är det onda borta, och livet kan återigen målas i ljusare färger.


Ovissheten har länge tärt, lögn vore annars. Men om några timmar
är det onda borta, och livet kan återigen målas i ljusare färger.
Foto: www.skane.se

I morfindiset flyger Freddy över Manhattans stjärnklädda himmel. Fri och obunden som en fågel på starka vingar. Men när lättklädda damer från det franska Moulin Rouge börjar dansa can-can på väggar och tak, anar Freddy oråd. Likaså när en väldig granskog hastigt vuxit upp i hans rum och en äldre man med en Golden Retriever uppenbarar sig vid sängens fotgavel. Morfinet skapar bilder och figurer i färgrika kaskader i en bisarr fantasivärld. Men när obehaget sätter in, och värken blir nästintill outhärdligt plågsam är det en ynnest och ren välsignelse att obekymmersfri kunna få kasta sig ut i dimmornas dal.


Morfinet skapar bilder och figurer i
en bisarr fantasivärld.

Foto: www.marmeladkungen.
wordpress.com

- Du hade den största tur man kan tänka sig, säger den grönklädde doktorn med den varma blicken, när Freddy någon timme senare vaknar upp ur sin djupa sömn. "Den objudne", var inte fullt så aggressiv som läkarteamet först befarat. När kirurgen återigen förklarar att det onda nu lämnat hans kropp, och att inkräktaren är oskadliggjord och inte längre utgör något allvarligt hot, börjar Freddy så sakta ana slutet på den fasansfulla mardröm som varit en del av hans verklighet under många långa ovissa månader, dagar som nätter.


När lättklädda damer börjar dansa can-can på väggar och tak, ja, då
börjar Freddy ana oråd.

Foto:www.linalie.blogg.se

Åtskilliga veckor efter hemkomsten, och med ett stort operationsärr som en livslång påminnelse om det som varit, försöker Freddy sätta ord på sin dyrköpta erfarenhet för en god vän.
- Tänk att du en dag, för din överlevnads skull är nödd och tvungen att bestiga ett till synes oövervinnerligt berg. Du känner din litenhet när du står vid bergets fot, och med din uppåtvända blick  så sakta börjar  ana den mäktiga snöklädda topp som du med livet som insats  måste nå.

När du sent omsider efter många veckors strapatsrik vandring, där varje felsteg kan betyda döden, så småningom är framme vid målet. Så kastar du dig utför de sylvassa klippformationerna, rakt ut i det okända. Men på något oförklarligt sätt landar du lugnt och tryggt på fast mark. Dock rejält mörbultad. Samma sak har jag upplevt under sjukresans gång. När jag gick in i det okända som väntade, tänkte jag tanken, att det här klarar jag aldrig. Ändå så sitter jag här nu, lite mörbultad som i liknelsen. Men ändock vid liv. Det som skett är inget mindre än ett rent mirakel, eftersom de första prognoserna inte var så där gynnsamma.....men nu sitter jag här!

Senare samma sommar gick Freddy återigen på sina skogspromenader. Men nu med ett nytt perspektiv på tillvaron. Tacksam över att livet återgått till det vanliga. Ett liv som är värt att leva fullt ut, just här och nu. Där varje ny morgon är en dyrbar gåva.
----------------------------------------------------------------
Text: Roger Lindqvist.

Publicerat i Piteå Tidningen den 1 och 10 februari 2007.