Roger Lindqvist

Jag är ingen höstälskare, därför att ordet höst betyder kyla och mörker, och efter höst kommer ju som bekant även en vinter. Höstångesten infinner sig varje år. Det är inget allvarligt sjukdomstillstånd (fast det kanske låter så) men jag blir alltid lite vemodig när sommaren tar farväl. Nåja, det brukar gå ganska så bra ändå, även om vår och sommar är de årstider som känns mest hoppingivande. Våren ger oss ett smakprov på vad som komma skall, för att så småningom blomma ut i den härligaste av alla årstider: Sommar! Genom våren och sommarens ankomst återvänder livet. Tänk på alla små frön som gror i den varma jorden, och som till slut ger oss både skönhet i doft och fägring. Egentligen är jag som person ingen vanlig medelsvensson. Ånej, det bor mycket av det sydländska i min kropp, både i temperament och i brusande bubblande känslosvall. Men tittar jag bakåt i min släkt, så är ursprunget kommet både från Norr- och Västerbotten med ett stänk av tyskt påbrå. Som litegrann "till åren kommen" så har man fått en rejäl personkännedom under livsresan. Man har lärt sig ganska så mycket om sig själv som person. Hur man fungerar, och varför man gör som man gör. En dyrbar lärdom som inte fanns under ens tonårstid.

Från det ena till det andra: Köttgryta blir dagens middag. Har just precis tagit upp en massa mandelpotatis från vårt potatisland. Och döm om min förvåning när jag såg att mandeln, som i vanliga fall inte brukar bli så imponerande, är riktigt stor och grann för en gång skull. Så nu blir det äta av!
Mvh Roger.