Roger Lindqvist

Ända sen jag såg Lars Ekborg repetera in en av Karin Falcks TV-shower, har jag velat träffa karln. Och en kväll sitter vi i hans lilla loge på Idéon och pratar en stund före föreställningen. Hela sommaren skall Lars Ekborg tillsammans med bl. a. Beppe Wolgers, Monica Zetterlund och Sune Mangs roa och oroa oss i sommarrevyn - Vi älskar er -. En fräck, modern och mycket musikalisk föreställning.
Folk gillar Lars Ekborg. Han tillhör en av våra pålitligaste underhållare. Men han började mycket seriöst. Egentligen började han av en slump. Spelade i en amatörklubb i Västerås, då Calle Flygare (han med teaterskolan ni vet) kom förbi. Calle bad Lasse komma upp till Stockholm. Asea förlorade en blivande kamrer och publiken fick en ny idol.

Fast debuten var inget att hurra för. Hans egentliga insats var att leda in en motsträvig häst på friluftsscenen i Vanadis. Hästskrället fick t.o.m. mer betalt än unge Ekborg! Men all vår början o.s.v. Efter ett misslyckat försök kom han in på Dramaten. I en verkligt namnkunnig kull förresten, Max von Sydow, Margareta Krook och Ingrid Thulin hette några av kamraterna. Så följde år av teater- och filmroller, där Lars Ekborg fick göra snälla, skägglösa ynglingar med pubertetsbesvär. När han var trettitre spelade han fortfarande tonåring.

Stora språnget
Tänkte plötsligt: - Nej, nu jäklar anamma! Hoppade så över till Kar de Mumma och revyscenen.
Sen dess har Lars Ekborg bjudit oss härliga, mustiga, galna, lismande, roliga, eländiga och framförallt mänskliga revygubbar. Både från scenen och TV-rutan. Och vi gillar honom som sagt. För att han är en sån bra artist. För att han får oss att ena minuten gapskratta rått och hjärtligt och småle lite förläget igenkännande i nästa. För att han är en hygglig prick, med stänk av småjävlighet. Hyggligheten blir aldrig menlös.
Fritid har en skådis inte mycket. Kopplar av gör Lasse med familjen i Gamla Stan. Det är en nyrestaurerad drömvåning, inrymd i ett gammalt f.d. spannmålsmagasin från 1400-talet.

Gömmer sig i London
- Jag försöker resa också, så mycket tiden tiilåter. Brukar sticka över till London rätt ofta. Det är en härlig stad att gömma sig i. Man strosar omkring, anonym och lycklig. Ser på teater, samlar intryck. Far nästan hem som en ny människa. Framtiden då?
- Ja, jag fortsätter med revyandet, gillar det bra och har inte mycket till övers för kultursnobbar som rynkar på näsan och tycker att jag som seriös skådespelatre inte borde syssla med lättare underhållning. Om de visste vad fel de har! I augusti börjar repetitionerna för en pjäs på Intiman.

Komedi, film, TV-teater
- Det är en boulevardkomedi, som heter "En flicka på gaffeln". Jag gör en kille i min egen ålder (omkring de fyrtio) som är specialist på att laga mat. Grynet Mollvig gör en fräsig tjej på bara nitton vårar. Vi träffas och det blir en hel del kul generationsmotsättningar.
Så har TV-teatern hört av sig och Torbjörn Axelman och Dirch Passer har kommit med filmanbud. Men det där är fortfarande oklart.

Skilsmässobarn hjärtesak
Vad skulle du vilja göra helst av allt om du fick välja fritt? Skrattrynkorna kring ögonen slätas ut och han svarar dröjande:
- En allvarlig film om skilsmässobarn. Om föräldrar som rycker i ungarna tills de nästan går mitt itu. Om barn som slängs fram och tillbaka, som om de vore ägodelar inte små människor. Jag är skilsmässobarn själv, men ett lyckligt sådant, så det har inget med saken att göra. Det är bara det att ämnet intresserar och engagerar mig.

Kanske inte det svar man väntade. Men det finns många bottnar i Lars Ekborg. Det är väl därför vi tycker så mycket om honom.

TEXT: LISBETH BENDEGARD.
-----------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 28 juni 1967.

PS. Lars-Åke Ekborg, var född 1926, och avled 1969 43 år gammal.
Han är även far till Dan och Anders Ekborg.