Roger Lindqvist

Idag fick jag budet om att pappan till en av Daniels kompisar gått bort. För en dryg månad sedan besökte jag honom och hans fru. Vi satt ute på deras altan i sommargrönskan och pratade bl. a. om våra grabbar, som blev bekanta redan i småskolan. När vi skildes, sa jag det som man i regel brukar säga, ha det så bra, vi hörs! Inte visste jag då att detta skulle bli den allra sista gången. Men alla vet vi ju att livet kan ta slut när man minst anar det. Livets tunna tråd kan utstå många påfrestningar, men en dag brister den, och vi med den.

Thomas blev 59 år. Vila i frid!

/Roger.