Roger Lindqvist

Idag åkte vi till Malå för att hälsa på Robert, Jannice och Max. Solen sken, himlen lyste blå, vad kan man då mer begära?


Synen som mötte oss när vi svängde in framför huset, var denna.
Jomenvisst, det var ju "Napptransporten" från Piteå som Max beställt.
Lasten var redan lossad. Och bilen (som anlänt klockan 9 på morgonen)
stod i begrepp att återvända mot Piteå.


Efter en liten pratstund med chauffören, så styrdes kosan mot paltens
huvudstad: PITEÅ!


Det fina huset i Malå. En rofylld plats att dra sig tillbaks till.


Samma hus fast på baksidan. Här fanns en gång gröna ängar med
en stor ladugård. På somrarna gjordes den obligatoriska slåttern,
där hästen spelade en viktig roll.


På samma tomt finns det här gamla huset kvar. Byggnaden härrör
från tidigt 1900-tal, och beboddes en gång av Jannices farföräldrar.


Det finns en slags mystik som vilar över gamla ödehus, något som
jag gillar helskarpt. Även det här huset gömmer en historia som är
hur spännande som helst.


Medan Max låg och sov, satt vi ute i den härliga sommarvärmen och
pratade. På bilden syns Jannice, Elisabeth och Robert.


När magen började kurra, blev det dags för de här läckerheterna.


Måltid inne i det mysiga hus, som Jannices pappa, Ove, byggt.


När måltiden avslutats var samtliga mätta och mycket belåtna.


Max var också vädigt nöjd och tillfreds. Kanske p.g.a. att leveransen
av hans nappar kommit lyckligt fram. Tacka firman "Napptransport AB"
för det!


Efter maten begav vi oss ut på en promenad i omgivningen.


Naturens skönhet mitt i all sin bedövande vackra prakt.


Vi befann oss praktiskt taget mitt i hjortronlandet. Och i Robbans
hand finns bevis på detta.


Vägen tillbaka mot huset, gick genom en blåbärsfylld skog.


Två frodiga svampar korsade vår väg.


Skuggorna lekte tafatt mot den gamla bodans vägg.


Färden bar så småningom av hemåt. Och kan ni gissa vem som stod
parkerad vid Åby-älvens rastplats? Jo, denna välbekanta blå VW-pick-
up: "Napptransport AB". Den skulle liksom oss dricka sig en slurk
kaffe.


En kopp kaffe, ja, vid den vackra Åbyälven. Men Roger, glöm nu inte
kaffekoppen på biltaket, det skulle just se snyggt ut!


Ingen fara på taket! Jag glömmer nästan aldrig. Sist jag gjorde det
var på hösten 1966. Så, lugn i stormen, lilla gumman!
-------------------------------------------------------------------------------
Hela den här dagen har vi följt detta motto: "CARPE DIEM" -
fånga dagen. Och det är faktiskt något att varmt rekommendera.
/Roger.