Blåsmarks kvarn
Kvarnägaren Harald Risberg, Blåsmark, till vänster, i samspråk med
en kund, hemmansägare Hjalmar Granberg, Svensbyn.
BLÅSMARK KVARN IGÅNG - Bara en dag i veckan
- Under krigsåren gick kvarnen praktiskt taget dag och natt. Nu räcker det med en dag i veckan.
Det är ägaren av Blåsmarks kvarn, Harald Risberg, som uttalar sig. Han har i cirka 30 års tid förvandlat spannmål till gröpe och mjöl, först i en vattenkvarn i Näset med Svensbyån som drivkraft och sedan 1942 i den nuvarande eldrivna kvarnen i byns centrum. Erfarenheter saknar han alltså inte. Vad är orsaken till tillbakagången? De tre senaste ur växtlighets- och torkningssynpunkt dåliga somrarna har naturligtvis inverkat till nedgången men även om en god skördesommar 1955 skulle låt oss säga fördubbla den vid Blåsmarks kvarn förmalda kvantiteten vintern 1955-56 så blir minskningen i jämförelse med första hälften av 1940-talet betydande. Det måste alltså finnas andra anledningar. Dels använder bönderna numera i mycket större omfattning än förr gröpe som kreatursfoder, dels köper de ofta betydande kvantiteter av husbehovsmjölet. Det återspeglar sig i kvarnstatistiken, där man tydligt kan utläsa minskning i fråga om siktningen.
Gröpningen står sig bättre, trots den konkurrens för de större kvarnarna som de på senare år allt vanligare hemkvarnarna innebär. Blåsmarks maskinellt förstklassigt utrustade kvarn är f.n. i gång ungefär en gång i veckan. Mera tid behövs inte för att tillhandahålla den service som bönderna i Blåsmark, Hemmingsmark, Hortlax och ungefär halva Svensbyn är i behov av. Högsommarmånaderna och midvintern är de lugnaste tiderna i en kvarn; strax efter tröskningen och så fram på eftervintern, då rensning och betning blir aktuella företeelser, är maskineriets kuggar flitigast igång.
Det låter kanske lite underligt - men får inte missuppfattas - att hr Risberg ser tillbaka på krigsåren som ett gyllene skede för hans näringsfång. Då var det liv och rusch i anläggningen. Folk lät mala sitt korn till mjöl - kornmjölsmat var vanligt på borden i bygden under världsbrandens knapphetsår - och det var inte bara de egna skördarna som förmaldes. Många köpte in korn från andra håll i den mån denna icke ransonerade vara fanns att få och lät mala den till mjöl. Blåsmarks kvarn fick gå dag och natt för att inte travarna av kornsäckar skulle växa alltför höga.
Hr Risberg verkar vara en man komplett fri från krigiskt sinnelag men ser han på krigsåren ur yrkesutövarens ibland kanske lite snäva synvinkel så förstår man honom om han håller med gumman som under första världskriget tjänade extra slantar på att sälja "svart" smör till villiga köpare och efter de feta årens slut utbrast:
- Krige var bra meda hä et var så ner. (Kriget var bra medan det inte var så nära).
Hästarna blir allt färre men än har de inte spelat ut sin roll. Om de nu
någonsin kommer att göra det. Hemmansägare Hj. Granberg, Svensbyn,
kom till kvarnen med en "havremotor" framför stöttingarna.
--------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 26 januari 1955.
