Roger Lindqvist

Fruntimmer är inte nödvändiga i ett hushåll, det går bra att klara sig ändå. Så tycker i varje fall bröderna och inbitna ungkarlarna Viktor och Algot Bergdahl i Rismyrliden, Svensbyn. Viktor är 76 år och Algot 69 år och de lever tillsammans utan någon kvinnligt hjälpande hand i huset - Vi har TV och radio, säger Algot. Vi hade ett fruntimmer i huset, en hushållerska, men hon slutade för 12-15 år sedan och sen dess har vi klarat oss själva och det går utmärkt.

Bröderna Bergdahl har ett stort skogshemman, en ladugård med fyra kor och häst. Tidigare har de haft 9 kor, men har minskat besättningen då det blev för arbetssamt på gamla dar. De bor i fädernegården, som flyttades från Svensbyn 1894 och uppfördes på den natursköna plats där den nu står. Härifrån har man utsikt över en stor del av den omkringliggande nejden.

Alla är gifta - utom vi
Viktor och Algot har fem syskon men alla är gifta. - Vi har inte fått tag i något fruntimmer, antingen beror det på oss själva eller då på kvinnorna, säger Algot, som är den mest talföre av de två. Nu är det ingen fara ändå, de sköter själva ladugården och hushållet. För 12-15 år sedan, Algot minns inte så säkert, hade de en hushållerska i huset men hon for sin väg. - Nu blev det egentligen ganska dyrt att ha hushållerska och i dagens läge går det inte att få tag i någon. De får bättre platser på annat håll där de slipper både ladugård och gamla ungkarlar, säger Algot.

Det finns färdiglagat
Bröderna är så sams som man överhuvudtaget kan vara. Det blir aldrig några dispyter om vem som skall laga maten för dagen, diska och städa eller sköta ladugården. Algot är yngre och han får givetvis mestadels göra grovgörat som att sköta ladugården och köra gödsel ut på åkrarna. Under tiden ordnar broder Viktor för hushållningen. - Palt äter vi sällan, berättar Algot, det är så arbetssamt att tillaga, men det finns ju så mycket färdiglagad mat att köpa.
Bägge är pensionerade men för det har de inte lagt av. - Man kan inte riktigt stanna av och lägga sig på rygg för då är det riktigt färdigt, säger Viktor, som håller på att bli gammal men som inte ger sig. Han går in i stugan då och då och tar sig en tupplur på soffan men annars är han i full fart.

Radio, TV enda nöjet
En modern televisionsapparat pryder köket, apparaten inköpte bröderna för ett år sedan, medan televisionen ännu inte var fullkomlig i Piteorten. - Vi såg skapligt här för fastigheten ligger så högt och nu är det hur bra som helst, säger Algot. Bröderna har annars inte gått in för några stora moderniteter, det går så bra ändå, men radio och TV missunnar man sig inte. Radio och TV är det enda nöje som de har, pojkarna lämnar ogärna sitt hem på några längre lustturer. Det blir mest att vandra ut till ladugården och tillbaka, och ut till mjölkbordet vid vägen och med gödsellasset ut på åkern.

Svårt att leva på jordbruk
Bröderna är ganska ense om att det är svårt att leva på ett jordbruk i dagens läge, men de har pension och reder sig gott. Levnadskostnaderna blir naturligt nog inte så höga.
- Hur skulle det gå om någon av er blev sjuk, frågar vi. - Sjukdom det hör inte till vårt program, säger Algot, utan vi har alltid varit friska, och hoppas att det fortsätter. Bröderna känner sig inte lastgamla och något ålderdomshem har de inte tänkt flytta till så länge de kan klara sig. Algot har inte tid att sitta längre och prata utan arbetet i ladugården väntar. Han skall ut med ett par gödsellass på åkern och Viktor skall sköta en del arbeten i ladugården. Allt går friktionsfritt, ingen kommenderar den andre och talar om vad han skall göra, bägge basar för sig själv och de lever tydligen i en helt demokratisk värld för sig själva.


Algot, 69 år, har sparat gamla handlingar, som visar att hemmanet
varit ett av Piteortens största.


Viktor, 76 år, måste ha sparken till hjälp när han går
till ladugården.
--------------------------------------------------------------
Norrbottens Kuriren den 17 mars 1962.