Ludvig Lindqvist-Englund
Förra hösten publicerades i PT två artiklar som jag skrivit om kronojägaren Ludvig Lindqvist-Englund. Ludvig var kusin till min farfar Amandus Lindqvist (1886-1965). Ludvigs far, Anton Gustafsson-Lindqvist (1846-1904) från Blåfors i Västerbotten, var bror till Amandus far, Carl-Gustaf Gustafsson-Lindqvist (1850-1922) också från Blåfors. Anton flyttade så småningom till Hemmingsmark där han levde fram till sin död 1904. Anton var gift två gånger, i det första giftet föddes bl. a. Ludvig Lindqvist. I Antons andra äktenskap föddes dottern Hilma Augusta Lindqvist. Hon ingick giftermål 1916 med Hjalmar Berg från Hortlax. Hilma och Hjalmar fick dottern Augusta Miranda född 1918, gift Wallstén i Norsborg. Hjalmar och Hilma flyttade in i ett hus i Övremarken, som senare skulle bli mitt barndomshem. Hilma dog endast 27 år gammal. Dottern Augusta Miranda lever fortfarande och håller ännu kontakt med sin halvsyster i Hortlax.
Ludvig Lindqvist var en tid indelt soldat Svärd, bosatt vid Vallsberget i Svensbyn. P.g.a. ohälsa tog Ludvig avsked av det militära och bytte samtidigt sitt efternamn från Svärd till Englund. Ludvig ingick äktenskap 1895 med Maria Johanna Granqvist från Svensbyn. Av de fem barn som föddes dog fyra av dem vid späd ålder. Dottern Agnes avled året efter sin mor, 1915, endast 17 år gammal. Ludvig stod ensam, men gifte sig senare med Ester Hedlund (1884-1955) från Böle. Sex barn kom till världen däribland Greta som jag intervjuade inför publiceringen. Greta jobbade bl. a. på Stadshotellet i Piteå. Därefter öppnade hon eget matställe; Riddarkällaren, beläget på Aronsgatan i Piteå. Om Ludvig berättas att han var en färgstark personlighet som inte lämnade någon oberörd. Ludvig Englund var född med talets gåva, och var bl. a. med om att lösa de problem som uppstod när de 23 koloniaten uppfördes i Mellanboda utanför Piteå. För detta blev han belönad. Han tilldelades av k:m:t en grafikation på 750 kronor samt en medalj att bära "för nit och redlighet i rikets tjänst".
När Ludvig Englund avgick med pension flyttade makarna en tid till dottern i Blåfors. I början av 1950-talet flyttar Ludvig och Ester in i en lägenhet i Piteå. Ester avlider 1955. Den 13 augusti 1957 avlider Ludvig Lindqvist-Englund i en ålder av 84 år.
Efter publiceringen i PT ringer Ludvigs barnbarn Sven-Eric Englund bosatt i Luleå. Sven-Eric var son till Ludvigs son Sigvard Englund. Sven-Eric ringer och tackar mig för att jag uppmärksammat hans farfar Ludvig i dessa två artiklar. Han berättar en mängd historier om sin färgstarke farfar som jag tacksamt tog emot.
Lördagen den 17 juni 1933 uppmärksammades Ludvig Englung i Norrbottens Allehanda inför sin sextionde födelsedag. Greta, Ludvigs dotter berättade: Varje sommar, den 18 juni kom traktens barn för att hylla min far. Man stod utanför hans fönster med flaggor i händerna och sjöng. Ludvig uppenbarade sig så småningom för att tacka för hyllningarna. Enligt Greta var barnen konstnärligt lagda. Sigvard både målade och spelade instrument. Greta målade även hon. I den intervju som jag gjorde sa hon: Det skall du veta, att jag har alltid fått höra att den Lindqvistiska släkten ägde en konstnärlig förmåga, både inom målning och musik.
Sextio år fyller i morgon kronojägaren Ludvig Englund i Fagerheden. Jubilaren har vid de sextio åren ett synnerligen strävsamt liv bakom sig. Vid nio års ålder fick han ut i världen för att försörja sig själv. Han började förtjäna sitt bröd hos jordbrukare i Hemmingsmark och samtidigt fick han någon tids skolgång sig beskärd. På den tiden var det dock nödvändigare med försörjningen än med skolgången. Efter att sedermera ha varit i patron Hedqvists tjänst vid egendomen Lugnet tog Englund värvning som soldat, men kvarstod vid regementet endast i sex år, då han måste sluta på grund av sjukdom. Efter tillfrisknandet arbetade Englund vid Skuthamns sågverk i sju år och låg sedan i fem vintrar i timmeravverkningar. År 1906 inträdde Englund i skogsstaten som extra kronojägare, vilken befattning han erhöll som ordinarie på Wargiså revir år 1915. Fem år senare sökte Englund transport till Norra Piteå revir och fick därvid tilldelad Roka bevakningstrakt. Meriterna för sin tjänst har Englund ingalunda inhämtat vid någon skogsskola. Han har tagit sig fram på självstudier och praktisk erfarenhet.
Sin tjänst har han skött med samma intresse och lika mönstergillt som sitt jordbruk, vilket i många avseenden utgör ett föredöme. Likaså tog hr Englund livlig del i lösandet av de problem som voro förknippade med kolonisationsproblemet och för sin insats härvidlag tilldelades Englund av k.m:t en grafikation på 750 kronor, vartill kommer att han även med heder kan bära medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst.
Under de senaste åren har Englund med stort intresse ägnat sig åt forskningen av mineraler på sina inmutningar i Fagerheden. I det fallet har han varit outtröttlig och på egen hand utfört omfattande och kostsamma arbeten, som skulle ha avskräckt mången annan. Englund tror emellertid på markens metallvärde, och kanske är den dag icke avlägsen då Fagerheden blir upptäckt av experterna. Hr Englund har upptäckt den för länge sedan. Personligen är jubilaren begåvad med ett gott humör, och en humoristisk glimt lyser alltid i ögonvrån. Hans goda och skojfriska humör har också konserverat honom, så att han trots många motgångar i livet dock bibehållit sig andligen och lekamligen uppträtt. På jubileumsdagen skall han förvisso också bli ihågkommen av många som i jubilaren se en glad och god människa, vänfast och vänsäll.
-------------------------------------------------------
Norrbottens Allehanda lördagen den 17 juni 1933.
Hilma Augusta Lindqvist (1893-1920). Gift med Hjalmar Berg (1884-
1950). Hjalmars och Hilmas hus köpte min far så småningom 1957.
Av grannen Gunvor Jonsson fick jag veta att Hilma umgicks med Gun-
vors mor Jenny. När Hilma avled 1920 satt Jenny vid hennes dödsbädd
uppe på vinden.
Amandus Lindqvist (1886-1965) var kusin till Ludvig
och Hilma Lindqvist.
Ludvig Lindqvist var en tid indelt soldat Svärd, bosatt vid Vallsberget i Svensbyn. P.g.a. ohälsa tog Ludvig avsked av det militära och bytte samtidigt sitt efternamn från Svärd till Englund. Ludvig ingick äktenskap 1895 med Maria Johanna Granqvist från Svensbyn. Av de fem barn som föddes dog fyra av dem vid späd ålder. Dottern Agnes avled året efter sin mor, 1915, endast 17 år gammal. Ludvig stod ensam, men gifte sig senare med Ester Hedlund (1884-1955) från Böle. Sex barn kom till världen däribland Greta som jag intervjuade inför publiceringen. Greta jobbade bl. a. på Stadshotellet i Piteå. Därefter öppnade hon eget matställe; Riddarkällaren, beläget på Aronsgatan i Piteå. Om Ludvig berättas att han var en färgstark personlighet som inte lämnade någon oberörd. Ludvig Englund var född med talets gåva, och var bl. a. med om att lösa de problem som uppstod när de 23 koloniaten uppfördes i Mellanboda utanför Piteå. För detta blev han belönad. Han tilldelades av k:m:t en grafikation på 750 kronor samt en medalj att bära "för nit och redlighet i rikets tjänst".
När Ludvig Englund avgick med pension flyttade makarna en tid till dottern i Blåfors. I början av 1950-talet flyttar Ludvig och Ester in i en lägenhet i Piteå. Ester avlider 1955. Den 13 augusti 1957 avlider Ludvig Lindqvist-Englund i en ålder av 84 år.
Efter publiceringen i PT ringer Ludvigs barnbarn Sven-Eric Englund bosatt i Luleå. Sven-Eric var son till Ludvigs son Sigvard Englund. Sven-Eric ringer och tackar mig för att jag uppmärksammat hans farfar Ludvig i dessa två artiklar. Han berättar en mängd historier om sin färgstarke farfar som jag tacksamt tog emot.
Lördagen den 17 juni 1933 uppmärksammades Ludvig Englung i Norrbottens Allehanda inför sin sextionde födelsedag. Greta, Ludvigs dotter berättade: Varje sommar, den 18 juni kom traktens barn för att hylla min far. Man stod utanför hans fönster med flaggor i händerna och sjöng. Ludvig uppenbarade sig så småningom för att tacka för hyllningarna. Enligt Greta var barnen konstnärligt lagda. Sigvard både målade och spelade instrument. Greta målade även hon. I den intervju som jag gjorde sa hon: Det skall du veta, att jag har alltid fått höra att den Lindqvistiska släkten ägde en konstnärlig förmåga, både inom målning och musik.
Sextio år fyller i morgon kronojägaren Ludvig Englund i Fagerheden. Jubilaren har vid de sextio åren ett synnerligen strävsamt liv bakom sig. Vid nio års ålder fick han ut i världen för att försörja sig själv. Han började förtjäna sitt bröd hos jordbrukare i Hemmingsmark och samtidigt fick han någon tids skolgång sig beskärd. På den tiden var det dock nödvändigare med försörjningen än med skolgången. Efter att sedermera ha varit i patron Hedqvists tjänst vid egendomen Lugnet tog Englund värvning som soldat, men kvarstod vid regementet endast i sex år, då han måste sluta på grund av sjukdom. Efter tillfrisknandet arbetade Englund vid Skuthamns sågverk i sju år och låg sedan i fem vintrar i timmeravverkningar. År 1906 inträdde Englund i skogsstaten som extra kronojägare, vilken befattning han erhöll som ordinarie på Wargiså revir år 1915. Fem år senare sökte Englund transport till Norra Piteå revir och fick därvid tilldelad Roka bevakningstrakt. Meriterna för sin tjänst har Englund ingalunda inhämtat vid någon skogsskola. Han har tagit sig fram på självstudier och praktisk erfarenhet.
Sin tjänst har han skött med samma intresse och lika mönstergillt som sitt jordbruk, vilket i många avseenden utgör ett föredöme. Likaså tog hr Englund livlig del i lösandet av de problem som voro förknippade med kolonisationsproblemet och för sin insats härvidlag tilldelades Englund av k.m:t en grafikation på 750 kronor, vartill kommer att han även med heder kan bära medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst.
Under de senaste åren har Englund med stort intresse ägnat sig åt forskningen av mineraler på sina inmutningar i Fagerheden. I det fallet har han varit outtröttlig och på egen hand utfört omfattande och kostsamma arbeten, som skulle ha avskräckt mången annan. Englund tror emellertid på markens metallvärde, och kanske är den dag icke avlägsen då Fagerheden blir upptäckt av experterna. Hr Englund har upptäckt den för länge sedan. Personligen är jubilaren begåvad med ett gott humör, och en humoristisk glimt lyser alltid i ögonvrån. Hans goda och skojfriska humör har också konserverat honom, så att han trots många motgångar i livet dock bibehållit sig andligen och lekamligen uppträtt. På jubileumsdagen skall han förvisso också bli ihågkommen av många som i jubilaren se en glad och god människa, vänfast och vänsäll.
-------------------------------------------------------
Norrbottens Allehanda lördagen den 17 juni 1933.
Hilma Augusta Lindqvist (1893-1920). Gift med Hjalmar Berg (1884-
1950). Hjalmars och Hilmas hus köpte min far så småningom 1957.
Av grannen Gunvor Jonsson fick jag veta att Hilma umgicks med Gun-
vors mor Jenny. När Hilma avled 1920 satt Jenny vid hennes dödsbädd
uppe på vinden.
Amandus Lindqvist (1886-1965) var kusin till Ludvig
och Hilma Lindqvist.
Kommentarer
Trackback
