Min bästa Arnold-Schwarzenegger-look
I morse när jag skulle hämta tidningen ur brevlådan lyste den tom. Ingen bra början för en person med sådana ingrodda vanor. Efter en snabb koll på nätet blir jag upplyst om att tidningen är kraftigt försenad p.g.a. ett tekniskt fel på tryckeriet i Luleå. Om man har tur, så kanske den kommer under dagen, har man mindre tur kommer lilla tidningen i morgon. Inaktuella nyheter alltså. Följden blir ungefär som när man tittar på TV:n då ljud och munrörelser inte följer varandra synkroniskt. Man blir liksom störd på nåt konstigt sätt.
Som ni kanske märker så går detta inlägg knappast i det positiva tecknet. Och mer negativitet kommer, vänta bara...Efter några dagars sängliggande med feber, så var detta dagen som jag längtat efter. Men att gå på stormarknad i den värsta julrushen gjorde att tempen sakta men säkert började stiga kraftigt uppåt igen. Mitt ibland prinskorvar, julskinkor, leverpastejer, ostar som luktade dåligt, karameller, blodapelsiner och annat raj-raj, så kände jag hur min ben ville vika sig. I den fasansfulla stunden, med 751 personer före mig i kön säger rara hustrun: "Roger, jag går och sätter mig en stund, jag kommer när du börjar packa!"
Det är då som jag tog fram min allra bästa Arnold Schwarzenegger look. Speciellt hämtad ut "Terminator 3". Så där stod jag på ICA-Kvantum mitt i Piteå och liknade gamla goa Arnold. Fast det var nog bara på insidan som Arnold-looken fanns, för på utsidan kunde vem som helst se att det var ju Roger Lindqvist från Hortlax som stod i tur att betala sina varor. Så enkelt var det med det. Hemåt bar det, och när hustrun fäller denna replik i bilen var det något som gick snett i mina hörselgångar: "Mycket folk, men det är väl för att dom fått pension i dag!".
Jag tittade på henne medan jag försökte att få sikt på vindrutan, så jag sa: "Va, har dom fått ansjovis i dag?".
Typiskt, min troliga lomhördhet spelar mig ett och annat spratt i bland. Men oj så kul det kan bli - dvs för andra!
Nu är vi lyckligen hemkomna till det julinredda hemmet. Har t.o.m. hunnit äta oss en improviserad jultallrik. Apropå Arnold, så finns han inte hos mig längre, istället har en annan person antagit min kropp: Thore Skogman! Snacka om personlighetsförändring. Med de här gåvorna skulle jag bäst höra hemma på Dramatiska Teatern i kungliga Huvudstaden med polare som Börje Ahlstedt, Micke Persbrandt, Thomas Pontén, Örjan Ramberg m. fl. Men vore det så, då kanske jag finge skäll av farbror Börje i hans memoarer. Pessimistkonsult kanske jag vore lämplig som. Men vid närmare eftertanke är den tjänsten redan tillsatt av en viss Ronny Eriksson. Men eftersom Thore Skogman intagit min kropp ska jag istället klämkäckt sjunga: "När man är en glad pensionär då är man aldrig nånsin sur eller tvär..."
-----------------------------------------------------------------
Roger "Arnoldswarzeneggerthoreskogman" Lindqvist.
