Musikskolans konsert i Christinasalen i Piteå - 1972

"Från kohorn till jazzlur" hette den konsert som Piteå kommunala musikskola anordnade i samarbete med rikskonserter i Christinasalen på torsdagskvällen.
Det var den första stora "grejen" i "Piteå-projektet" som nyligen startats. Projektet går bl. a. ut på att regionsmusiker från Boden (tidigare militärmusiker) besöker de olika musikklasserna för att spela och undervisa men främst vara inspirationskälla för eleverna.
Konsertverkamheten spelar också en viktig roll i den här unika musiksatsningen. Där sitter 10-åringar och spelar tillsammans med yrkesmusiker. Vid torsdagens konsert var musiklärare Curt Nilsson värd och höll i taktpinnen. Det var fullsatt i salen.




Det här storbandet bestående av bl a musiklärare och regionsmusiker
spelade ett par jazzlåtar. Fantastiskt, tyckte publiken, här har vi stom-
men till Piteå storband. När får vi höra storbandet nästa gång?

När gubbarna på rikskonserter sitter nere i Stockholm och funderar ut nya experimentobjekt, brukar det i de flesta fall bli storstäderna som får tacka och ta emot. Alltmedan musikidealisterna i landsortskommunerna, musiklärare, kantorer, amatörmusiker tigit still.
Många blev kanske därför överraskade när den ledande musikinstitutionen i landet beslöt att förlägga ett experimentprojekt till Piteå. "Projekt Piteå" kallas det. Projektet går ut på bland annat att regionsmusikerna i Boden ska besöka skolklasserna för att spela och undervisa men kanske främst utgöra "vitaminsprutor" för de elever som valt musikundervisningen.
Men kanske ändå, inte så konstigt att det blev Piteå kommun. Här har vi Framnäs och här finns Piteå kommunala musikskola med tusentalet elever.


Det här instrumentet med "knorr" på heter krumhorn.
Musikvärden Curt Nilsson demonstrerade och spelade.

"DET MÅSTE GE RESULTAT"
 I "Piteåprojektet" ingår även konserter där både elever, lärare och åtta regionsmusiker från Boden medverkar. Det kan vara små musikstunder på sjukhus, gästhem för äldre, pensionärshem, industrier och förstås i skolorna där även föräldrarna får vara med. Men i projektet ingår även större "grejer". Som t.ex. konserten i Christinasalen i torsdags.
Självklart var det fullsatt i salen när Piteå kommunala musikskola anordnade "Från kohorn till jazzlur" i samarbete med rikskonserter, en musikkväll för hela familjen.

Förutom musikskolans blåsorkester och ett 25-tal tredjeklassare från Djupviken, medverkade musiker från Framnäs, regionsmusikerna och amatörsolister. Det blev ett blandat, lättsamt program. Men det var också ett program med överraskningar...
Så här sa Erling Nordlund, kommunal musikledare på repetitionen tidigare i veckan:
- Vi har nu hållit på med kommunala musikskolan sedan 1968. I dag undervisas omkring tusen elever, vi har ambitiösa lärare. Nog vore det väl konstigt om inte det här ska ge resultat...
Musikskolan statsar "på bredden" vill inte tvinga i eleverna "enkelspårig" repertoar. Det spelades således mycket jazz och folkton i klassrummen. Liksom "örhängen" och klassiskt.


Ann Åström, heter den här 12-åriga tösen. Ann spelade "Ack Värme-
land du sköna" tillsammans med bl a Arno Gullberg, Allan Lundström
och Fred Nyberg.

FÖRSTA STORA GREJEN
Torsdagskonserten blev Piteåprojektets första stora "grej". Konserten inleddes med att kvällens värd och ledare för storbandet, musiklärare Curt Nilsson presenterade ett mycket gammalt instrument - ett kohorn som han spelade några takter på. Kohorn användes förr i tiden av vallflickor som i sin ensamhet ute i skogarna kommunicerade med varandra. En slags fäbotelefon, alltså.
Curt Nilsson övergick raskt till mer ädla instrument. Sedan han visat upp de olika blåsinstrumenten klämde det 50-man starka storbandet i med "Moonlight Serenade" som kom många att höja på ögonbrynen. Oj, vad det lät bra!


Den här gången fick blåsorkestern representera Piteå kommunala
musikskola. Medlemmarna i orkestern är mellan 10-16 år.

UNGA FLÖJTISTER FRÅN DJUPVIKEN
Efter "Yesterday" blev det småttingarnas tur. 25-talet tredjeklassare under ledning av musiklärare Ewert Rickardsson. Ewert Rickardsson spelade "Vem kan segla". Tre jazzsolister, Arno Gullberg (xylofon), Fred Nyberg (bas) och batteristen Esbjörn Jacobsson improviserade.
En av eleverna i musikskolan, 12-åriga Ann Åström, Piteå visade sig vara en mycket lovande saxofonist. Hon fick spela "med de stora grabbarna" i "Ack Värmeland du sköna".
Det skulle bli fler positiva överraskningar: Lars Forssells elevstorband; "Piteå Havsband", visade upp några adepter. Genomsnittsåldern i bandet är 12 år. De spelade helt enkelt fantastiskt! Vad månne det bliva av dessa 12-åringar...

PITEÅ STORBAND
Konserten avslutades med att lärarna och regionsmusikerna, kort sagt "proffsen" spelade ett par jazzlåtar. Det lät också professionellt och mycket bra och man kan bara undra varför piteåpubliken inte fått höra dessa jazzmusiker tidigare i den här konstellationen. Nog borde det finnas underlag för ett storjazzband i Piteå - Piteå storband!
------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 12 februari 1972.

OBS! Jag spelade den här kvällen trummor i både Blåsorkestern samt Piteå Havsband.
Jag var vid den här tidpunkten 14 år gammal. Allan Lundström och mina vägar skulle
senare korsas i dansbandet Kjell-Bertils.
Detta var långt ifrån den enda konserten vi gjorde det här året. 1972 var Piteå Havs-
band förband åt Pugh Rogefeldt, Mats Ronander och kompgruppen Nature, i en konsert
som även den gick av stapeln på Christinasalen i Piteå. I Nature ingick gitarristen Lasse
Wellander, sedermera gitarrist under flera turnéer med ABBA. Vid ett tillfälle fick jag chans
att prata med Lasse W. Jag förde denna konsert på tal, och frågade om han mindes den.
Svaret jag fick var att han visst mindes "det där giget i Piteå" fastän det var så länge sen.
Jag berättade också att deras trummis Erik "Kapten" Dahlbäck spikade fast sin bastrumma
i Christinasalens golv. "Jo, Kapten brukade snickra ibland på trummorna", blev Wellanders
svar.
/Roger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0