Roger Lindqvist

- Vi skryt int´om dansmusik, vi spel´den, hävdar Sven-Erics orkester från Hudiksvall. Tongångarna de bjuder på är dansvänliga, lättfattliga och trallvänliga. Och publiken strömmar till från Sundsvall ner till Malmö.

Ursprungsbandet hette Anders Erikssons orkester. Den 25 september 1965 spelade de upp till dans för första gången. I dag är Anders flygplatschef i Hudiksvall. Och Sven-Eric är den sista entusiasten från gamla, goda tider.
- Det blev en brytning eftersom ena halvan ville spela pop och den andra dansmusik. Men det är bara det senare man kan leva på i längden. Nu är vi inbokade fram till 1978. Hela sommaren kör vi hårt i folkparkerna. I våras släpptes LP:n "Kom till mej". Den har redan slagit försäljningsrekord. Det är många som vill ha "Ett litet sommarminne" med Sven-Erics.


ÅKE Erik "Hank" NILSSON, 30 år.
Bor ensam i en lya i Stockholm. Är en av landets duktigaste sologitarrister, som gjort egen LP med "Gitarrgodingar". Åke bestämde sig för att bli musiker redan som 3-åring. Då satt han på pappas pakethållare när denne skulle ut och spela eldragspel på bröllop eller 50-årskalas.
- I skolan blev det mest blockflöjt. Men jag insåg snart att blåsandet inte var något för mig. Då gick jag över till gitarr. Ett tag hade jag ett eget band med Katarina Brandelius som vokalist. Hon sjöng allt - utom pappa Harrys "Nordsjön".

Åke är utbildad konditor. Ofta åkte han direkt från scenen till bageriet.
- Jag somnade aldrig i degen. Även om det var nära. Därför insåg jag till slut att det inte gick att kombinera jobben. 1973 fick jag erbjudandet att bli proffs i Sven-Erics. Och det sa man ju inte nej tack till.
När Åke inte musicerar så sover han. Eller spelar tennis. Husligheten inskränker sig till att koka kaffe. Hans uppgift är att ta ut harmonier på nya låtar. Dem man plagierar från andra band...
- Mitt roligaste minne? Det måste vara från mitten av 60-talet. Då var jag över och kompade ett tjejgrupp i England. På vägen över blåste full storm. Fast då satt jag i köket och åt smörgås med personalen. Inga bullar och tårtor för mig inte. Jag vet ju vad som är i dem.


SIVERT "Lill-Luppe" THURELL, 26 år.
Är ogift och oförlovad och bor i Hudiksvall. Sivert är gängets nykomling. Han engagerades i april som vokalist och står nu för den poppigare avdelningen.
- Jag kommer från en mycket musikalisk familj och har alltid gillat att spela. Nu sjunger jag mest men hanterar också diverse rytminstrument. Fotarbetet är perfekt. Men så har jag också en stamfar, Carl Mikael von Berglo af Planting, som fotvandrade från Ryssland hit till Sverige...
Sivert är gängets hurtbulle. Bland tonårens meriter finns en plats i TV-pucken och ett skol-SM i fotboll. Som hans lag vann.
- Parallellt med musik och idrott har jag studerat. I dag har jag en fil kand i tyska och svenska. Ett tag funderade jag faktiskt på att doktorera i språk. Fast sen blev det bara musik. Det ger betydligt friare liv.

En lättsam typ som snabbt smält in i gänget. En ordningsmänniska som snarkar förfärligt men är bra på att hålla tider. På grund av den sista talangen har han nu blivit utsedd till kapellmästare. Sivert startade karriären som dragspelare i en gammeldansorkester.
- Nu går jag gärna ut och dansar privat. Och jag säger aldrig nej till tjejer som bjuder upp. För sånt händer ju också...



SVEN-ERIC MÖRTSJÖ, 28 år.
Bor i Hudiksvall som nybliven ungkarl och har lånat namn åt hela orkestern. Sven-Eric står för sången. Det har han gjort sen 1954, då han debuterade på en jordhög.
- Sen ställde jag upp i varenda amatörtävling. Bara mamma följde med fick jag sjunga fram till 21.00.
- Sven-Eric är den verklige TV-veteranen. Redan 1956 var han med i en provsändning från Härnösand. Sen deltog han i en sångtävling där barnavårdsnämnden stoppade finalnumret. En 11-åring fick inte sjunga på krog med spritservering!

- Som kompensation fick jag i stället medverka i Sigges TV-cirkus. Men det höll också på att gå åt skogen. Producenten ville höra "Ekorrn satt i granen". Jag hävdade  att "Diana" var min stil. Annars åkte jag hem. Jag fick min vilja igenom. Sven-Eric är utbildad grovarbetare. Fast snart blev det mer musik än betonglära. Nu tror han stenhårt på gruppens framtid. 1976 är det bästa året hitills. En svärmorsdröm som gillar all musik från Mozart till pop. En diplomatisk man som inte har någon bestämd åsikt om någonting. Eftersom han inte vill stöta sig med omgivningen. Sån är han också.
- Kanske är jag för snäll. Men fansen måste man vara hygglig mot. Därför pratar jag med alla.



BENGT O ERIKSSON, 26 år.
Bor i en lägenhet i Härnösand - ensam. En gång var han förlovad med en tjej i 4 år. Bengt har spelat trummor (eller trumlor som han själv säger) sen 1962. Då såg han "Stubben" Kalin i en Hylands hörna.
- Jag tyckte det såg helfestligt ut. Så jag tjatade mig till en virveltrumma.
Fram till 1968 var Bengt med i i olika lokalband. Sen övergav han trumstockarna för en motorcykel och blev Norrlands vildaste skinnknutte.
- Fast jag är utbildad byggnadssnickare också. Ända fram till julafton 1973 var det mitt ordinarie yrke. Då ringde Sven-Eric och ville ha mig med.

Bengt är lite egen i sitt slag - påstår han själv. Lyckan är att få stiga upp klockan 4 och fotografera orrspel i soluppgången. Eller sitta hemma och lyssan på amerikansk folkmusik. Ensam.
- Nöjeslivet får jag nog genom jobbet. Nej, då är det roligare att umgås med min guldhamster Hampe. Eller gå hem till mamma och käka bruna bönor. En period körde Bengt en 12 tons ångvält. Nu håller han sig till till turnébussen. En enda gång har det blivit brinnande allvar. Det var när Graninge-verken brann ner utanför Sollefteå och brandbilen hade kört av vägen. Alla slangar lastades över i Sven-Erics buss. Som gjorde snabbutryckning utanför musikens värld.



TOMMY Leif "Gurra" HÖGLUND, 28 år.
Bor i Härnösand med sin flickvän Ann-Kristin och ettåriga dottern Ulrika. Tommy spelar orgel, piano och dragspel. Och han var en gång bossen för Tommys orkester innan den 1973 införlivades med Sven-Erics.
- Jag har spelat dragspel sen småskolan. Jag övertalade pappa att få börja en kurs. Efter 10 timmar var jag oslagbar på spansk vals och marscher. Första skoldansjobbet var på en maskerad. Killarna spelade tills rektorn bad dem sluta. I Ramviks Folkets hus kom debuten för allmän publik. Gaget var 10 kronor. Det räckte precis till en varm korv och en sockerdricka.
- Tommys orkester gav lite bättre förtjänster. En sommar fick vi kompa Emile Ford på hans Sverige-turné. Till slut kunde jag lira "Only you" i sömnen.

Tommy är utbildad bilplåtslagare. På fritiden fixar han helst med gamla bilar. Dessutom håller han i bandets alla tekniska prylar. Musiken brukar höras. Utom den gången i Jämtland när hötalarna blev rena rökpelare. Sången lät som den kom från en telefonkiosk.
- Hemma lyssanar jag aldrig på musik. Där vill jag ha lugn och ro. Men jag har skrivit ett par låtar. Resultatet låter mest som rinnande sirap. Så någon ny Gilbert O´Sullivan lär jag aldrig bli.



CHRISTER Bo "Bruse" PETTERSSON, 25 år.
Bor i Härnösand med fästmön Anneli och 5-årige sonen Cliff. Christer spelar bas och sjunger rocklåtarna.
- Jag kom med i Sven-Ericks 1971. Innan dess tillhörde jag ett band som hette Tommys. Vi var ganska dåliga och körde mest poplåtar. Men det gick inte i längden. Publiken ville ha dansmusik. Christer skulle egentligen blivit polis. Under värnplikten kom han på andra tankar. Det blev kontor i stället. Tills musiken inte gick att kombinera med ett vanligt arbete.
- Det är det friaste jobb man kan ha. Visst spelar vi mycket, men sen är man ledig flera dagar i sträck. På fritiden brukar jag gå på bio, eller på Hallmans café. Musik lyssnar jag nästan aldrig på av fri vilja. Mer än radions skvalprogram.

Christer ser till att turnébussen fungerar i alla väder. Bara en gång har det burit rakt ut i Orsaterrängen - då gick styrstången av. Men publiken väntade, trots att killarna blev en timme försenade. På hotellrummet är det Christer som sköter snacket. När han inte läser serietidningar eller tvättar håret. För killen är otroligt kokett påstår de andra. Afrofrisyren införde han en kväll i Eksjö. En sångmikrofon gick sönder så han fick 220 volt ström i kroppen. Fast extranumret var inte inrepeterat....



------------------------------------------------------------------
Hänt i Veckan den 26 maj 1976.