Tankar i juletid
Julen är ju allom bekant som en högtid fylld av värme och gemenskap. Men julen får oss även att tänka på de nära och kära som inte längre finns mitt i bland oss. Våra jultraditioner skall vi vara rädda om. Vi skall vårda dem på bästa tänkbara sätt och vis. Mycket av det jag idag bär omkring på, i form av glada minnen från mina barndomsjular, fick jag inympat på det bästa sätt och vis som liten grabb. På så sätt går jultraditionerna vidare till familjer, generation efter generation. Min syster berättar att varje gång hon hör "Sjömansjul på Hawaii" med Yngve Stoor, så väcks vissa speciella minnen till liv. Våran mormor och morfar hyrde i början av 60-talet ett litet hus alldeles här i grannskapet, två hus förresten. Det allra första sedan man flyttade till Hortlax var hos Viktor och Jenny Jonsson. Det andra var bara tvärs över gatan, hos Bertil och Kerstin Johansson. Varje 1:a advent hängdes stjärnan upp i det lilla fönstret hemma hos våra morföräldrar. Hos Bertil och Kerstin likadant. Bertil hade en radiogrammofon på vinden där han juletid spelade "Sjömansjul på Hawaii", därav min systers minnesbild. Julen är en viktig högtid tillsåvida, att det är då vi samlas, äter, skrattar, öppnar julklappar, äter igen (om man orkar), ser på Kalle Anka, käkar knäck (om man orkar) osv. Klapparna är för mig idag inte det viktigaste, de kunde jag faktiskt vara förutan. Vid fyllda 53, så består den stora julglädjen av gemenskap med de nära, barnbarnen samt barnen med sina respektive - och naturligtvis hustrun förstås!!!
I mina samlingar har jag hittat några minnesbilder och fragment av det liv som min mormor och morfar en gång levde. Spänn fast er i tidsmaskinen - nu startar vi.....
Hemma på gården i Blåsmark. T.h. står min mormor Beda med en ko
som jag tror lystrade till namnet Norma. T.v. syns döttrarna Elly och
Linnéa. Bild från sent 1930-tal.
Morfar Sanfrid och mormor Beda på en något suddig bild.
Sanfrid med sonen Lennart, namnet på hunden vet jag tyvärr inte.
Har hört att morfar var väldigt förtjust i hattar. Han beställde dessa
ur olika veckotidningar direkt från Amerika. Som barn när jag och mina
kusiner var i det gamla ödehus där morfar en gång bott, upptäckte vi
en garderob fyllt med bl. a. stora Humphrey Bogart-hattar.
Delar av syskonen Lundgren. Fr.v. Maj-Gerd, Anny, Malin och Lennart.
Saknades gjorde; Linnéa och Elly.
Fr.v. Linnéa, Elly, Maj-Gerd, Tage och Lennart.
Min morbror Tage avled endast 13 år gammal.
Söndagsskoleklass i Blåsmark cirka 1938/39. I främre raden i svart
basker fjärde fr. v. ses min mor Maj-Gerd.
Min mor, sittande längst till höger, på utflykt med sina vänner i Hög-
dalsås i Skellefteå i början av 1940-talet. T.v. i främre raden ses Bir-
gitta Andersson min mammas bästa vän. Birgitta gift Jonsson, bor i
Horndal i Dalarna.
Min mormor som ung. Född i Nyfors, Älsbyn den 20 maj 1895. Död
den 8 oktober 1964 i Hortlax. När jag upptäckte vid mitt forskararbete
att min mormor var född i Nyfors, var det ingen som trodde mig först.
Men när jag visade de anteckningar som fanns i kyrkböckerna så var
man så illa tvungen att tro på mina uppgifter. Det hela kan förklaras
av att mormors far, mjölnaren Jonas Jonsson åkte flyttade runt med
familjen på olika platser. När familjen flyttade därifrån så var mormor
Beda endast någon månad gammal. Officiellt så stod mormors barn-
domshem i Bodsjön i Svensbyn.
Mormor och morfars hund "Björna". Om henne har jag hört åtskilligt
berättas. En klok och tillgiven vovve, som bl. a. brukade följa min
syster till skolan i Storfors på morgnarna. Det hände att hon troget
väntade på Gerd tills hon kom ut på rasterna.
Min morfar jobbade både som skomakare men också som vägarbetare. Under krigsåren var han anställd vid Fortifikationsverket. I början av 60-talet gick han i förtidspension p.g.a. min mormors ohälsa. Nedan följer ett klipp som jag hittat, där morfar Sanfrid finns med i egenskap av vägarbetare.
På vår färdväg till AMS-vägbyggnadsprojekt kom också ett besök i Svensbyn där en vägbank på 1500 kbm. höll på att schaktas bort för färdigställandet av ytterligare en bit av den nya vägen - eller rättare sagt autostradan - mot Arvidsjaur. Det är en sträcka på 600 meter som nu iordningställes för en kostnad av 250.000 kr. Tio man sysselsättes på det här avsnittet av AMS:s betydande arbeten inom bygden.
Vid vårt besök var arbetet i full gång. Lastbilar gick i skytteltrafik med jordmassor som schaktades bort för att sänka den gamla väghöjden och skärningsnivån rörde sig om en 3-4 meter. Uppe på skärningen höll ett lag på med maskinborrning för sprängningsarbeten och man fick intrycket av att det hela gick som på löpande band. Vägmästaren Tore Sundin, Vistträsk, som leder arbetet är också nöjd med de arbetsresultat som presteras-
- Här är full rush dagen i ända, säger hr Sundin, under det han tar en titt på den maskinborrning som pågår för att kunna spränga sönder de tjälade schaktningsmassorna. Vi har också hållit den uppgjorda tidtabellen för arbetet än så länge och några särskilda svårigheter syns inte heller föreligga för att klara vägarbetet i fortsättningen.
Bortschaktningen av dessa omfattande kubikmassor kommer att betyda att ett för motortrafiken besvärande och skymmande backkrön försvinner, och avsikten är att efterhand utbygga och färdigställa denna förbindelseväg mellan Piteå-Arvidsjaur.
Bodsjön-Granträskmark
Fram till Kalamark, en sträcka på 3,5 km. är en annan vägbit som Arbetsmarknadsstyrelsen också har i gång i vinter, omtalar vår ciceron, platschefen Ragnar Medin, Älvsbyn.
- Vägen är tidigare grovbruten och vi håller nu på att lägga ut bärlager på vägen, säger hr Medin, som ger uttryck åt sin belåtenhet med arbetes gång. Det hela har löpt synnerligen bra och jag är fullt nöjd med det arbete som presterats på de här vägbitarna.
Verkmästare Tore Sundin, Vistträsk, diskuterar sprängningsarbeten
med Sanfrid Lundgren, Hortlax och E. Kjellman, Roknäs.
Mormor och morfars hus i Blåsmark.
Samma hus - 1987.
En tid bodde mormor och morfar i en hyrd stuga hos Viktor och Jenny
i Hortlax. På soffan sitter fr. v: Maj-Gerd, Linnéa, Gerd, Beda, Karin o
Sanfrid.
Den röda stugan som ses till höger i bild, var det hus som Sanfrid och
Beda bodde i, fram till 1961/62 då man flyttade in hos min farmor och
farfas hus vid Hortlaxvägen.
---------------------------------------------------------------------------
Jul- och minnesbetraktare: Roger Lindqvist.
I mina samlingar har jag hittat några minnesbilder och fragment av det liv som min mormor och morfar en gång levde. Spänn fast er i tidsmaskinen - nu startar vi.....
Hemma på gården i Blåsmark. T.h. står min mormor Beda med en ko
som jag tror lystrade till namnet Norma. T.v. syns döttrarna Elly och
Linnéa. Bild från sent 1930-tal.
Morfar Sanfrid och mormor Beda på en något suddig bild.
Sanfrid med sonen Lennart, namnet på hunden vet jag tyvärr inte.
Har hört att morfar var väldigt förtjust i hattar. Han beställde dessa
ur olika veckotidningar direkt från Amerika. Som barn när jag och mina
kusiner var i det gamla ödehus där morfar en gång bott, upptäckte vi
en garderob fyllt med bl. a. stora Humphrey Bogart-hattar.
Delar av syskonen Lundgren. Fr.v. Maj-Gerd, Anny, Malin och Lennart.
Saknades gjorde; Linnéa och Elly.
Fr.v. Linnéa, Elly, Maj-Gerd, Tage och Lennart.
Min morbror Tage avled endast 13 år gammal.
Söndagsskoleklass i Blåsmark cirka 1938/39. I främre raden i svart
basker fjärde fr. v. ses min mor Maj-Gerd.
Min mor, sittande längst till höger, på utflykt med sina vänner i Hög-
dalsås i Skellefteå i början av 1940-talet. T.v. i främre raden ses Bir-
gitta Andersson min mammas bästa vän. Birgitta gift Jonsson, bor i
Horndal i Dalarna.
Min mormor som ung. Född i Nyfors, Älsbyn den 20 maj 1895. Död
den 8 oktober 1964 i Hortlax. När jag upptäckte vid mitt forskararbete
att min mormor var född i Nyfors, var det ingen som trodde mig först.
Men när jag visade de anteckningar som fanns i kyrkböckerna så var
man så illa tvungen att tro på mina uppgifter. Det hela kan förklaras
av att mormors far, mjölnaren Jonas Jonsson åkte flyttade runt med
familjen på olika platser. När familjen flyttade därifrån så var mormor
Beda endast någon månad gammal. Officiellt så stod mormors barn-
domshem i Bodsjön i Svensbyn.
Mormor och morfars hund "Björna". Om henne har jag hört åtskilligt
berättas. En klok och tillgiven vovve, som bl. a. brukade följa min
syster till skolan i Storfors på morgnarna. Det hände att hon troget
väntade på Gerd tills hon kom ut på rasterna.
Min morfar jobbade både som skomakare men också som vägarbetare. Under krigsåren var han anställd vid Fortifikationsverket. I början av 60-talet gick han i förtidspension p.g.a. min mormors ohälsa. Nedan följer ett klipp som jag hittat, där morfar Sanfrid finns med i egenskap av vägarbetare.
På vår färdväg till AMS-vägbyggnadsprojekt kom också ett besök i Svensbyn där en vägbank på 1500 kbm. höll på att schaktas bort för färdigställandet av ytterligare en bit av den nya vägen - eller rättare sagt autostradan - mot Arvidsjaur. Det är en sträcka på 600 meter som nu iordningställes för en kostnad av 250.000 kr. Tio man sysselsättes på det här avsnittet av AMS:s betydande arbeten inom bygden.
Vid vårt besök var arbetet i full gång. Lastbilar gick i skytteltrafik med jordmassor som schaktades bort för att sänka den gamla väghöjden och skärningsnivån rörde sig om en 3-4 meter. Uppe på skärningen höll ett lag på med maskinborrning för sprängningsarbeten och man fick intrycket av att det hela gick som på löpande band. Vägmästaren Tore Sundin, Vistträsk, som leder arbetet är också nöjd med de arbetsresultat som presteras-
- Här är full rush dagen i ända, säger hr Sundin, under det han tar en titt på den maskinborrning som pågår för att kunna spränga sönder de tjälade schaktningsmassorna. Vi har också hållit den uppgjorda tidtabellen för arbetet än så länge och några särskilda svårigheter syns inte heller föreligga för att klara vägarbetet i fortsättningen.
Bortschaktningen av dessa omfattande kubikmassor kommer att betyda att ett för motortrafiken besvärande och skymmande backkrön försvinner, och avsikten är att efterhand utbygga och färdigställa denna förbindelseväg mellan Piteå-Arvidsjaur.
Bodsjön-Granträskmark
Fram till Kalamark, en sträcka på 3,5 km. är en annan vägbit som Arbetsmarknadsstyrelsen också har i gång i vinter, omtalar vår ciceron, platschefen Ragnar Medin, Älvsbyn.
- Vägen är tidigare grovbruten och vi håller nu på att lägga ut bärlager på vägen, säger hr Medin, som ger uttryck åt sin belåtenhet med arbetes gång. Det hela har löpt synnerligen bra och jag är fullt nöjd med det arbete som presterats på de här vägbitarna.
Verkmästare Tore Sundin, Vistträsk, diskuterar sprängningsarbeten
med Sanfrid Lundgren, Hortlax och E. Kjellman, Roknäs.
Mormor och morfars hus i Blåsmark.
Samma hus - 1987.
En tid bodde mormor och morfar i en hyrd stuga hos Viktor och Jenny
i Hortlax. På soffan sitter fr. v: Maj-Gerd, Linnéa, Gerd, Beda, Karin o
Sanfrid.
Den röda stugan som ses till höger i bild, var det hus som Sanfrid och
Beda bodde i, fram till 1961/62 då man flyttade in hos min farmor och
farfas hus vid Hortlaxvägen.
---------------------------------------------------------------------------
Jul- och minnesbetraktare: Roger Lindqvist.
Kommentarer
Postat av: Roger
Urklippet om min morfar är från mars 1959.
Trackback
