Yrke: filmrecensent, arkeolog, musiker, konstnär...?
Medan andra barn drömde om en framtid som brandmän och lokförare, så hade jag mina alldeles speciella sorts drömmar. Filmfotograf, arkeolog, konstnär, musiker och filmrecensent! I min iver att förverkliga alla dessa av mig uppställda mål, började jag trixa på egen hand därhemma. Arkeologiska utgrävningar gick inte så bra, åtminstone inte vintertid hemma i Hortlax. Men det där med konstnärsyrket bedrev jag vid köksbordet i mina enorma ritblock som mamma och pappa köpt på Tempo i stan. Det blev en massa personprträtt av bl. a. högerledaren Yngve Holmberg (av nån konstig anledning), även "Honken" Holmqvist blev dokumenterad. Filmfotograferingen inskränkte sig till en skruttig instamatic-kamera som knappt fungerade. Så några filmbilder var det aldrig tal om, inte förrän julen 1976 då jag införskaffade en ljudfilmskamera, det var p.g.a. detta som jag fick namnet "Den där Bergman". Vart än jag var - så fanns kameran med. Jag har genom livet älskat bilder av alla de möjliga slag. Eftersom jag även hade ett stort behov av att uttrycka mig, så var ju fotograferingen och tecknandet alldeles förträffligt. I 4-5-årsåldern kom trummorna in i mitt liv. Och den som väckte mina "trumbegär" var trummisen Olle Åkerfeldt som jag älskade högt. Så fort Olle fanns med i TV-rutan, ja, då satt jag på helspänn och tog in varje min som hans gummiansikte visade.
Ja, nu sitter jag här idag, och funderar forfarande vad jag skall bli när jag en gång blir stor?
I 11-12-årsåldern, började jag att föra noggrann statistik över de film-
er som visades i TV:n. Jag hade en poängskala som jag använde:
Filmbetyg - Högsta betyg 5 poäng= Toppen, 4= Bra, 3= Hygglig, 2=
Tja, 1= Nää.
I urklippet som visas härovan har jag recenserat filmen: "Gäckande
skuggan" med William Powell och Myrna Loy. I mina recensentögon
gav jag den en klar 4:a, alltså bra! Två av mina förebilder i recensent-
sammanhang var Gunnar Oldin i Filmkrönikan, och Torsten Jungstedt
som hade ett program som hette Då går vi till Maxim.
Gunnar Oldin var en viktig förebild för mig som barn. Gunnar Oldin
(1932-1974) ledde Filmkrönikan 1956-1963 i TV:n.
Torsten Jungstedt (1918-2006) var en annan favorit. Jung-
stedt var programledare för Då går vi till Maxim, ett program
som jag sällan missade.
------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.svd.se / www.sverigesradio.se
Ja, nu sitter jag här idag, och funderar forfarande vad jag skall bli när jag en gång blir stor?
I 11-12-årsåldern, började jag att föra noggrann statistik över de film-
er som visades i TV:n. Jag hade en poängskala som jag använde:
Filmbetyg - Högsta betyg 5 poäng= Toppen, 4= Bra, 3= Hygglig, 2=
Tja, 1= Nää.
I urklippet som visas härovan har jag recenserat filmen: "Gäckande
skuggan" med William Powell och Myrna Loy. I mina recensentögon
gav jag den en klar 4:a, alltså bra! Två av mina förebilder i recensent-
sammanhang var Gunnar Oldin i Filmkrönikan, och Torsten Jungstedt
som hade ett program som hette Då går vi till Maxim.
Gunnar Oldin var en viktig förebild för mig som barn. Gunnar Oldin
(1932-1974) ledde Filmkrönikan 1956-1963 i TV:n.
Torsten Jungstedt (1918-2006) var en annan favorit. Jung-
stedt var programledare för Då går vi till Maxim, ett program
som jag sällan missade.
------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.svd.se / www.sverigesradio.se
Kommentarer
Trackback
