Roger Lindqvist

Skyhöga snödrivor, ja, nästan lika höga som World Trade Center en gång var. Dessa drivor ligger härute och liksom hånskrattar åt mig varje gång som jag tittar ut genom dörren. - "Nu klagar den där Lindqvistar´n igen", är det kanske någon som tänker. Jo, klagomuren har idag varit upptagen av - mig! Men hur än mycket jag klagar, så tinar ju inte snön bort för det. Så jag får vackert ta och behärska mig, och inta en helt annan, och vänligare inställning till vintern. Ungefär så här: -"Nämen så rart och trevligt, tänk att få så här mycket snö, jag som länge gått och väntat på en riktig snörik vinter. O, ja, det blir en alldeles bra och lämplig gymnastik till min redan så onda rygg och höft. För att inte tala om mina dåliga fötter. Ja, nu ska jag ut i den härliga fria naturen och skotta mig fram till brevlådan. Men titta - tidningen är försenad, jamen tänk såååå kul det blir att få läsa gårdagens tidning istället. Jag riktigt myser av blotta tanken. Och min fina lilla behändiga bil, ja, den startar inte idag, men det gör ingenting. Det betyder bara att jag får gå till ICA- butiken istället. Tre kilometer tur och retur. En baggis! Skit i om än det blir tungt och besvärligt, jag får väl ta mig en extra värktablett. Ojdå, är dom slut? Jamen,  det går lika bra med ett tuggummi. Sen ska jag hjälpa gumman att städa. Men oj, gick glödlampan sönder? Sån osis, jag som köpte en jättedyr sak på affärn för en vecka sedan, men det ordnar sig, skarru se!" Dammsugarförsäljaren var här, demonstrerade sin jätteflotta maskin som "bara" kostade 35.000 kronor. Som hittat, tyckte både jag och gumman. Inte för att vi köpte den - men man måste vara positiv och inget annat. Positiv och åter positiv. Näää! nu orkar jag inte vara så positiv längre. Sanningen att säga, så vill jag bara spy åt denna förfärliga hemska snö. Så det så. Och det där med att spy, ja, det gäller nog den där dammsugarföräljaren också. Jag vill nog passa på att spy över den där dyra dammsugaren också. Och medan jag nu spyr, så spyr jag litegrann över våran fina nyinköpta ljusstake, som försäljaren råkade kuuffa ner mitt under demonstrationen. Nu är det spytt klart. Tack och adjö! Från positiva Rogge.


Tur att barnen finns, för att lysa upp denna mörka och tunga vinter.
Här kommer Andreas till undsättning, för att hjälpa farsgubben.


Andreas och bäste kompisen David har i det närmaste fullt upp.
Och det kan man förstå, när man ser denna bild.


Tack gode Gud för baklastare. Den eller de som uppfann denna
välsignade maskin, borde enligt mitt tycke ha tilldelats Nobelpriset.


Andreas och David röjer snö åt flera hushåll i Hortlaxområdet
denna vinter.


Ett enda snöfall till, och jag tror att vi emigrerar till Australien, jag,
Bettan och våra två katter, för att öppna en kängurufarm.