Roger Lindqvist

Han var var väl som farsor var mest, gick till sitt jobb i tidiga morgnar, kom hem, fixade och donade i huset, målade, lagade droppande kranar, skottade massvis med snö, tittade på Grive och Bedrup i TV-sporten, drack sitt kaffe, njöt av sin mazarin, åkte ut med bubblan tillsammans med morsan. Hälsade på släkt och goda vänner, längtade till sommarsemestern, klädde sig i vit skjorta och slips varje söndag (det var ett måste tyckte han efter en "skitig" vecka på ASSI). Lagade min trasiga cykel, skjutsade mig till mina trumlektioner, månade om mig, ville jag skulle ta det försiktigt när jag busade med cykeln invid den stora vägen. Semesterveckor i farsans blå bubbla, ut med tjocka släkten på semester, besteg Skuleberget för att kika på en gammal piratgrotta, sommaren 1969, ja, så fortsatte det år efter år. Nya vårar kom, även sommar höst och vår. Pappa, ja, han fortsatte i sina vanliga omtänksamma spår. Sedan jag blivit äldre, och i viss mån visare, förstod jag att alla hans förmaningar och uppoffringar, som han gjort och sagt genom åren, var ett utslag av en stor och äkta kärlek till oss alla. En dag så blev han gammal och allvarligt sjuk. Kampen började, och tänk så tacksam att jag fick var med och hjälpa dig på vägen, farsan...det var stundom inte det allra lättaste. En dag så kände du inte längre igen mig.... då kände jag en stor och bottenlös sorg. Sista kapitlet skrevs.....och en junikväll 2005 så gick du bort ifrån oss......

Idag, den 19 februari, skulle du ha fyllt 87 år. Men denna födelsedag fick vi aldrig chans att dela tillsammans. Det kanske ändå var bäst det som blev......att du i lugn och ro somnade in exakt klockan 20.45, den där lördagskvällen 2005, omgiven av dina nära och kära. Men en sak ska du veta......att idag tänker jag speciellt på dig, farsan!


Farsans föräldrahem, invid Hortlaxvägen.


Föräldrarna; Amandus och Hanna.


Syskonen; Elsa, Erik, Ingvar, Sven, Artur, Gunnar, Åke, Sigrid,
Emmy och John. Tillsammans med mor och far.


Farsan i tonåren.


Farsan, tiden inför värnplikten 1943. Tjänst ombord på bl a
pansarskeppet "Drottning Victoria", 1943-1945.


Förlovningsparet John Lindqvist och Maj-Gerd Lundgren 1947.


Bröllopsparet, John och Maj-Gerd Lindqvist 1948.


På jobbet vid Lövholmens såg i Piteå.


En stunds vila, innan jobbet fortsätter.


Tillsammans med tjocka släkten, 1956.


Barnen Roger och Gerd, foto från 1964.


På semester......


.....med brorsan Gunnar och hans Aina, samt Maj-Gerd och
Roger.


En mumsbit på vägen mot Arjeplog sommaren 1974.


Syskonen John och Elsa, spexar framför kameran sommaren
1977 i Dalarna.


Pappa var liksom sina övriga syskon född med den där "glimten i
ögat". Han tog alla chanser att spela lite teater, när vi träffades.
Livligt uppbackad av sina systrar och bröder.


Här gestaltar han en "galen" ren, i Avvakko hos mina kusiner
Åsa och Nonne, sommaren 1971. Vi som förökte infånga den
galna renen, dvs min farsa, var Olle, Roger, Sanfrid, Åsa och
Nonne.


På något sätt så lyckades alltid farsan "stjäla" blickfånget. Som
här t.e.x. på altanen hemmavid när morsan och syrran sitter
med sina papiljotter och handarbetar, sommaren 1971.


Huset i Hortlax, pappas oas i tillvaron.


För tänk så mycket det fanns att göra. Som t.e.x. att inreda ett
rum åt sonen, våren 1971.


En stor del av min barndom såg jag min far med sin hammare,
med det illgröna skaftet i sin hand.


Klippa gräs med handjagaren.......När knivarna behövde slipas,
då åkte farsan till auktionisten och antikhandlaren Sven Jonsson
i Piteå. Sven J. var f.d. arbetskompis med farsan. Och en gång
så åkte vi i ett litet sportflygplan (jag o farsan) med Sven vid spak-
arna.


Familjen Lindqvist 1963.


Familjen Lindqvist 1989.


Familjen Lindqvist 1997.


Farsan brydde sig om sin familj. Inget ont fick hända dem han älskade
allra mest. Men efter omtanken om de kära, så kom nog husvagnet
på en hedrande andra plats. Här syns han i en av sina favoritsituati-
oner; på väg med kaffepannan in i husvagnet för ett gott fika med
morsan, barn, barnbarn släkt och vänner.


Barnbarn, i detta fall yngsta barnbarnet Daniel. Barnbarnen kom,
närmare bestämt fyra stycken. Mathias 1974, Andreas 1982, Robert
1984 och Daniel 1987.


På kökssoffan hemma i Bergsviken. Farsan, Robert, Daniel, Andreas
och min mor Maj-Gerd.


2004 - nästsista året i pappas liv. Mor och far vid kaffebordet. Sjukdomen
hade börjat ta ut sin rätt. Och vi visste alla vad som komma skulle.


Onsdagen den 29 juni 2005 klockan 13:00 skrivs det absolut sista
kapitlet i min fars 82-åriga liv. I Skogskapellet i Hortlax, tar vi så
farväl av en älskad och omtyckt pappa, make, morfar, farfar, svärfar.