Roger Lindqvist

En gång, långt före vinyl- och cd-skivans förlovade tid, fanns nåt som kallades för "stenkaka". I min tidiga barndom fick vi en gång en trave stenkakor av några goda vänner till min far och mor. Den där traven placerades upp på vindan i vårt hus. Och som den nyfikne och musikintresserade 7-åring jag var, la jag snabbt beslag på dem. Pappa hade dessförinnan köpt en radiogrammofon, av märket "Concerton" som stod placerad i en vrå i vårt vardagsrum. Jag minns att jag älskade att sitta på golvet bredvid grammofonen och lyssna på skivorna. Syrran hade sina Elvis, och Siw Malmkvist plattor, jag hade mina stenkakor. Vad var det jag lyssnade på? Jo, bl a Louis Armstrong och klarinettisten Sigurd Ågren. Spännande musik? Jo, för mig var allt spännande som "lät". Det var inte bara stenkakorna som fann nåd inför mina ögon. Å, nej! Jag hade även en samling EP och singelskivor. Där fanns Gunnar Wiklund, med "Nu tändas åter ljusen i min lilla stad", Owe Thörnqvist med; "Miss Hambo" och "Alptoppens ros", talskivor med monologer av Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud. I samlingen som vi fick av de goda vännerna, fanns också den första LP-skivan som jag med stolthet och stort intresse nästan spelade sönder och samman, till min mors stora förfäran (den snurrade hela dagar på skivtallriken) Det var  Povel Ramels klassiker; "Gräsänkling blues", Johanssons boogie woogie vals", "Titta det snöar", "Småfoglarne", "Uppe på berget" m. fl. Tack vare denna Povelskiva, infann sig en livslång kärlek till Povels musikaliska krumsprång och fenomenala geniala texter. Man kan nog lugnt påstå att baron Ramel kom att bli en stor och viktig del av min barndom. Jag tror också att tack vare all denna musik som fanns mig så nära, blev jag även inställd på att jag en dag också skulle bli musiker. Så tack till en snäll mor och far, som lär mig hållas. Inte bara med skivorna, utan även när jag sedan började spela på trummorna i mitt rum. Aldrig ett ont ord om att jag skulle sluta. Aldrig någonsin ett enda litet pip om att det lär för högt (för det var just precis vad det gjorde). Tålmodigt stod de ut!


SONORA - med; "Melodier som bedåra". Stenkakor var i högsta grad
väldigt bräckliga. Man fick handha dem med största möjliga försiktighet.


ODEON. Här fanns den tidens allra största artister representerade.


Skivorna kunde man köpa t.e.x. på denna affär i Piteå........


......eller på denna..........


....eller varför inte hos Georg Cedergren på Musiktjänst........


.....i Ingemar Larssons cykel och sportraffär kunde man också
handla sig en stenkaka med den senaste schlagern. Kanske Ulla
Billquist, Glenn Miller, Evert Taube, Zarah Leander m. fl.