Vpl 760-19-43 Lindkvist, John Elof - På farligt uppdrag i ofredens år
Klockan 6:45 på morgonen den 22 november i ofredens år 1943, lämnade ett tåg järnvägsstationen i Piteå. Ombord fanns min far, John Lindkvist, från Övremarken i Hortlax. Blott tjugo år gammal hade han, liksom tusentals andra unga män blivit inkallad för att på så sätt tjäna sitt fosterland under en mörk och orolig tid av vår historia. Den Svenska Kungliga Flottan, skulle bli hans hem under lång tid framöver.
Det var ett mörkt och ganska småkyligt Stockholm som mötte honom den där kvällen på centralen. Örlogsstationen ute på Skeppsholmen med anor från 1600-talet såg rätt så trist och grå ut, när den unge hortlaxynglingen gjorde sin anmälan.
Medan min far under de första 43 dagarna, genomgick värnpliktskola, låg han och alla de andra inkvarterade på flottans logementfartyg, "af Chapman". Den tremastade fullriggaren som en gång fått sitt namn efter Gustav III:s varvsamiral, Fredric Henric af Chapman (1721-1808) bar på en spännande och intressant historia. Det före detta skolskeppet af Chapman, föddes i den lilla sjöstaden Whitehaven nära Liverpool år 1888. Fartyget döptes först till "Dunboyne" och gick under nära ett halvt sekel på de stora haven. Rundade Kap Horn och Godahoppsudden vid flera tillfällen. 1915 köptes fullriggaren av ett svenskt rederi, för att så småningom hamna i den svenska marinens ägo. I september 1937 bogserades den från örlogsbasen i Karlskrona till den plats vid västra brobänken på Skeppsholmen där den ligger än idag, fast nu som vandrarhem, i turistföreningens regi.
Den 20 januari 1944, påbörjade 760-19-43 Lindkvist sin första tjänstgörings period som eldare på "HM Drottning Victoria". Skeppet som uppkallats efter den tyskfödda svenska drottningen Victoria (1862-1930) gift 1881 med vår svenske monark Gustaf V (1858-1950) byggdes på Götaverken i Göteborg, och sjösattes den 15 september 1917, under stor pomoa och ståt. Pansarkryssaren hämtade för övrigt hem den döda drottningens kvarlevor, när hon avled i Rom den 4 april 1930.
På logementfartyget af Chapman, inkvarterades min far under de
första 43 dagarna, när han genomgick s.k. värnpliktskola, på Lilje-
valchs i Stockholm. Konsthallen var under krigsåren i marinens ägo.
Victoria var en av de tre så kallade sverigeskepp som under andra världskriget utgjorde stommen i det svenska sjöförsvaret. Med en storlek på 6.842 ton, 121 meters längd, 18,6 meters bredd, plöjde hon fram med sina två Westinghouse turbiner i en fart på 23 knop. Bestyckad med 4 stycken 28,3 cm. kanoner i två dubbeltorn. 8 stycken 15,2 cm. kanoner uppställda i ett dubbel och sex enkeltorn, samt två 45 cm. torpedtuber, utgjorde pansarskeppet en imponerande syn i vårt farvatten. Om endast 28,3 cm. kanonerna användes och specialammunition utnyttjades, nåddes mål på 24 kilometers avstånd. Nämnas kan också att drygt 400 man behövdes ombord för skötsel och drift.
Den 22 mars 1957 togs skeppet ur tjänst och skrotades helt 1959.
Systerfartygen; "Sverige" och "Gustaf V", sjösatt 1915, respektive 1918, såg ungefär likadana ut både vad gäller bestyckning som utseende. "Sverige" togs ur tjänst 1953, "Gustaf V" ur tjänst 1957, som dock kom att leva längst av sina syskon. 1970 skrotades hon helt.
Pansarskeppet "HM Drottning Victoria", på vilket min far tjänstgjorde.
Victoria var döpt efter den tyskfödda drottningen som 1881 ingick
giftermål med vår svenske monark Gustaf V.
Ofta följde intensiva dagar och veckor ute till sjöss. Där hade man upprepade övningar i bl a "Klart skepp", vilket innebar att när larmet gick skulle fartyget sättas i högsta beredskap. Varje man intog då sin speciella plats han skulle ha under strid. Ibland när fartyget låg för ankars, svarade cirka en fjärdedel av besättningen för bevakningen. Resten var sysselsatta med underhållsarbete, vapenvård, bunkring av drivmedel, påfyllning av förråd. Det hände även ibland att bevakningen av luftrummet förstärktes. Då hölls den aktra luftvärnskanonen bemannad dygnet runt.
När fartyget nån gång låg vid varvet för översyn, antingen vid Skeppsholmen eller Djurgården, gick det lättare för mannarna att få permission. Att kunna roa sig, att få glömma bort allvaret för någon timme, var nog ett måste för både hög som låg.
Det grova artelleriet på Drottning Victoria.
Vpl 760-19-43 Lindkvist, John Elof, tredje man från vänster, bland
sina flottistkollegor, ute på Skeppsholmen. Överst till vänster syns
Åke Risberg från Blåsmark. Min far och Åke kände varandra. Blås-
mark och Hortlax var "grannbyar" som låg nära inpå varandra.
Det var ett enormt nöjesutbud som erbjöds under beredskapsåren, speciellt i en storstad som Stockholm. Här fanns allt, restauranger, biografer, danssalonger. På Bal Palais spelade Thore Ehrlings orkester med sångerskan Sonja Sjöbeck upp till dans. Topsy Lindbloms "Nalen" på Kungsgatan 74 var enormt populär, där hade "swingpjatten" just gjort sin entré. Sveasalen, var också ett annat uppskattat mål för min far och hans flottistkompisar.
Ville man kunde man slinka in på nån av de många biograferna runt om i stan. Kanske såg man den senaste filmen med någon av den tidens storheter; Thor Modéen, Åke Söderblom. Sickan Carlsson, Julia Caesar ellr Nils Poppe. I Klarakvarteren huserade de galna Casinogänget, med lustigkurrar som Gösta Bernhard, Gus Dahlström, och en mycket ung Carl-Gustaf Lindstedt.
Vpl Lindkvists inskrivningsbok.
John Lindkvist, Hortlax. Här i flottans uniform - året 1943.
Tjänstgöringsbok, från pappas tid på bl a Drottning Vicktoria.
Min far var även placerad på minsveparen "Sökaren". Även
på isbrytaren "Ymer" var han stationerad.
I tjänstgöringsboken, finns antecknat de placeringar han en gång hade.
Här finns intressanta uppgifter om tex tjänstgöringslängd mm
Drottning Victoria, Ymer, Sökaren, Atle var de "båtplaceringar" som
pappa hade.
Sökaren - var en minsvepare som sökte upp- och desarmerade de
farliga minor som var utlagda av den tyska krigsmakten.
Julen 1944, fanns rätt hårda restriktioner gällande krigspermissioner, p.g.a. "Ardenner-offensiven", den 16 december, då många amerikanska soldater fick sätta livet till, var man inom flottan väldigt avvaktande över händelseutvecklingen. Min far lyckades ändå att under jul och nyårshelgen besöka föräldrar och syskon i Hortlax. När 368 dagar var gångna, den 16 januari 1945, och min far fullgjort sin tjänstgöring om bord på Drottning Victoria, mönstrar värnpliktige Lindkvist av. Nya uppgifter väntar, och efter 23 dagar på land träder så min far åter i tjänst.
Den 8 februari finns han på isbrytaren "Atle", där blir han kvar i 48 dagar. Atles uppgift under kriget var att som statlig isbrytare hålla vattenvägarna farbara ända upp till den bottniskaviken, och de viktiga hamnarna.
Totalt förlorade den svenska flottan 71 man under kriget i olika olyckor. Man beräknar också att cirka 1.500 svenska sjömän i handelssjöfart miste sina liv, många av dem långt in på svenskt farvatten. Den mest uppseende väckande olyckan var när ubåten "Ulven" förliste med 33 mans besättning, natten mot den 16 april 1943, söder om Marsstrand. Olyckan orsakades av att Ulven stött mot en förmodad tysk mina.
Östrsjöns farvatten, var en farlig plats att vistas på. 1943 omkom
ubåten Ulvens besättning, när man stötte på en mina, utlagd av -
"fiendesidan".
Det saknades inte eller dramatik för min far och hans kamrater. Under tiden ombord på Victoria, kränkte tyskt flyg svenskt luftrum flera gånger. Vid ett sådant tillfälle blev skeppet gasbombat, och många i besättningen, inklusive min far, vårdades en tid på ett lasarettsfartyg p.g.a. sviterna.
Den 28 mars 1945, medan de allierade rycker fram på alla fronter, och Tysklands krigsmaskin håller på att falla sönder och samman, påbörjar så John från det lilla Hortlax sin allra sista period i den svenska flottan. Denna gång på minsveparen "Sökaren", vars uppgift var att oskadliggöra de många minor som fanns runt om i vårt vatten.
Sjöminan var ett fruktat vapen, som sänkt och skadat flera fartyg och tonnage än alla andra vapensystem tillsammans. I Sverige och dess omgivande farvatten fälldes mer än 100.000 minor under andra världskriget. Nära 4.000 främmande minor desarmerades av flottans minsvepare utanför Sveriges kust. 1.000.000 minor fälldes sammanlagt under det andra världskriget.
Den 19 februari 1945 firar den unge flottisten John, med det mörka håret och de blå ögonen, sin tjugoandra födelsedag, långt ut i havsbandet, där hav möter himmel, på ett kyligt fartygsdäck, någonstans i Sverige.
Den 19 februari 1945, firar den unge hortlaxpojken John, med det
mörka håret och de blå ögonen, sin tjugoandra födelsedag, på ett
kallt fartygsdäck - någonstans i Sverige.
Den 25 april 1945, omringas Berlin av Stalins röda armé. Fem dagar därefter begår Tredje Rikets ledare; Adolf Hitler (1889-19459 självmord i sin bunker. Hitlers amiral och tillika efterträdare, Karl Dönitz (1891-1980) beordrar slutligen sina styrkor att villkorslöst kapitulera. Den 7 maj sprids så nyheten, över ett srgat och sönderbombat Europa, att det nära sex år långa kriget, äntligen är till ända. Fred i Europa!
För den unge John från Hortlax, innebär fredsproklamationen att han snart efter 593 dagar fullgjort sin plikt för sitt land. Även om det skulle dröja ytterligare cirka två månader innan han kunde återvända hem.
Stockholms central, onsdagen den 11 juli 1945. Samma plats, som två år tidigare omslöts av mörker och kyla, verkade denna dag betydligt ljusare och hoppfull. John steg på sitt tåg, och i sitt inre fanns en stark längtan av att återigen få uppleva de ljusa sommarnätterna hemma i Hortlax, där freden och friheten härskade.
----------------------ROGER LINDQVIST------------------------------------------------------
I ett uttalande en tid senare, sammanfattade Sveriges statsminister, Per-Albin Hanson vad många människor säkerligen kände: "Det känns som om en lång mardröm äntligen släppt sitt tag".
JOHN LINDQVIST (1923-2005). Tack snälla pappa för den tid vi
fick tillsammans. Du berättade historien om dina bravader under din
tid vid flottan för mig flertalet gånger. Ibland gick det in i ena örat och
ut genom det andra. Men när du gick bort den där lördagskvällen i
juni för snart fem år sedan, dammsög jag varje utrymme i mitt huvud,
efter alla de ord och meningar som du använde. Allt för att din historia
inte skulle falla i glömska. Och om du nu ser detta - så vet du att den
är återberättad ungefär som jag tror att du skulle velat ha den.
/Roger.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var ett mörkt och ganska småkyligt Stockholm som mötte honom den där kvällen på centralen. Örlogsstationen ute på Skeppsholmen med anor från 1600-talet såg rätt så trist och grå ut, när den unge hortlaxynglingen gjorde sin anmälan.
Medan min far under de första 43 dagarna, genomgick värnpliktskola, låg han och alla de andra inkvarterade på flottans logementfartyg, "af Chapman". Den tremastade fullriggaren som en gång fått sitt namn efter Gustav III:s varvsamiral, Fredric Henric af Chapman (1721-1808) bar på en spännande och intressant historia. Det före detta skolskeppet af Chapman, föddes i den lilla sjöstaden Whitehaven nära Liverpool år 1888. Fartyget döptes först till "Dunboyne" och gick under nära ett halvt sekel på de stora haven. Rundade Kap Horn och Godahoppsudden vid flera tillfällen. 1915 köptes fullriggaren av ett svenskt rederi, för att så småningom hamna i den svenska marinens ägo. I september 1937 bogserades den från örlogsbasen i Karlskrona till den plats vid västra brobänken på Skeppsholmen där den ligger än idag, fast nu som vandrarhem, i turistföreningens regi.
Den 20 januari 1944, påbörjade 760-19-43 Lindkvist sin första tjänstgörings period som eldare på "HM Drottning Victoria". Skeppet som uppkallats efter den tyskfödda svenska drottningen Victoria (1862-1930) gift 1881 med vår svenske monark Gustaf V (1858-1950) byggdes på Götaverken i Göteborg, och sjösattes den 15 september 1917, under stor pomoa och ståt. Pansarkryssaren hämtade för övrigt hem den döda drottningens kvarlevor, när hon avled i Rom den 4 april 1930.
På logementfartyget af Chapman, inkvarterades min far under de
första 43 dagarna, när han genomgick s.k. värnpliktskola, på Lilje-
valchs i Stockholm. Konsthallen var under krigsåren i marinens ägo.
Victoria var en av de tre så kallade sverigeskepp som under andra världskriget utgjorde stommen i det svenska sjöförsvaret. Med en storlek på 6.842 ton, 121 meters längd, 18,6 meters bredd, plöjde hon fram med sina två Westinghouse turbiner i en fart på 23 knop. Bestyckad med 4 stycken 28,3 cm. kanoner i två dubbeltorn. 8 stycken 15,2 cm. kanoner uppställda i ett dubbel och sex enkeltorn, samt två 45 cm. torpedtuber, utgjorde pansarskeppet en imponerande syn i vårt farvatten. Om endast 28,3 cm. kanonerna användes och specialammunition utnyttjades, nåddes mål på 24 kilometers avstånd. Nämnas kan också att drygt 400 man behövdes ombord för skötsel och drift.
Den 22 mars 1957 togs skeppet ur tjänst och skrotades helt 1959.
Systerfartygen; "Sverige" och "Gustaf V", sjösatt 1915, respektive 1918, såg ungefär likadana ut både vad gäller bestyckning som utseende. "Sverige" togs ur tjänst 1953, "Gustaf V" ur tjänst 1957, som dock kom att leva längst av sina syskon. 1970 skrotades hon helt.
Pansarskeppet "HM Drottning Victoria", på vilket min far tjänstgjorde.
Victoria var döpt efter den tyskfödda drottningen som 1881 ingick
giftermål med vår svenske monark Gustaf V.
Ofta följde intensiva dagar och veckor ute till sjöss. Där hade man upprepade övningar i bl a "Klart skepp", vilket innebar att när larmet gick skulle fartyget sättas i högsta beredskap. Varje man intog då sin speciella plats han skulle ha under strid. Ibland när fartyget låg för ankars, svarade cirka en fjärdedel av besättningen för bevakningen. Resten var sysselsatta med underhållsarbete, vapenvård, bunkring av drivmedel, påfyllning av förråd. Det hände även ibland att bevakningen av luftrummet förstärktes. Då hölls den aktra luftvärnskanonen bemannad dygnet runt.
När fartyget nån gång låg vid varvet för översyn, antingen vid Skeppsholmen eller Djurgården, gick det lättare för mannarna att få permission. Att kunna roa sig, att få glömma bort allvaret för någon timme, var nog ett måste för både hög som låg.
Det grova artelleriet på Drottning Victoria.
Vpl 760-19-43 Lindkvist, John Elof, tredje man från vänster, bland
sina flottistkollegor, ute på Skeppsholmen. Överst till vänster syns
Åke Risberg från Blåsmark. Min far och Åke kände varandra. Blås-
mark och Hortlax var "grannbyar" som låg nära inpå varandra.
Det var ett enormt nöjesutbud som erbjöds under beredskapsåren, speciellt i en storstad som Stockholm. Här fanns allt, restauranger, biografer, danssalonger. På Bal Palais spelade Thore Ehrlings orkester med sångerskan Sonja Sjöbeck upp till dans. Topsy Lindbloms "Nalen" på Kungsgatan 74 var enormt populär, där hade "swingpjatten" just gjort sin entré. Sveasalen, var också ett annat uppskattat mål för min far och hans flottistkompisar.
Ville man kunde man slinka in på nån av de många biograferna runt om i stan. Kanske såg man den senaste filmen med någon av den tidens storheter; Thor Modéen, Åke Söderblom. Sickan Carlsson, Julia Caesar ellr Nils Poppe. I Klarakvarteren huserade de galna Casinogänget, med lustigkurrar som Gösta Bernhard, Gus Dahlström, och en mycket ung Carl-Gustaf Lindstedt.
Vpl Lindkvists inskrivningsbok.
John Lindkvist, Hortlax. Här i flottans uniform - året 1943.
Tjänstgöringsbok, från pappas tid på bl a Drottning Vicktoria.
Min far var även placerad på minsveparen "Sökaren". Även
på isbrytaren "Ymer" var han stationerad.
I tjänstgöringsboken, finns antecknat de placeringar han en gång hade.
Här finns intressanta uppgifter om tex tjänstgöringslängd mm
Drottning Victoria, Ymer, Sökaren, Atle var de "båtplaceringar" som
pappa hade.
Sökaren - var en minsvepare som sökte upp- och desarmerade de
farliga minor som var utlagda av den tyska krigsmakten.
Julen 1944, fanns rätt hårda restriktioner gällande krigspermissioner, p.g.a. "Ardenner-offensiven", den 16 december, då många amerikanska soldater fick sätta livet till, var man inom flottan väldigt avvaktande över händelseutvecklingen. Min far lyckades ändå att under jul och nyårshelgen besöka föräldrar och syskon i Hortlax. När 368 dagar var gångna, den 16 januari 1945, och min far fullgjort sin tjänstgöring om bord på Drottning Victoria, mönstrar värnpliktige Lindkvist av. Nya uppgifter väntar, och efter 23 dagar på land träder så min far åter i tjänst.
Den 8 februari finns han på isbrytaren "Atle", där blir han kvar i 48 dagar. Atles uppgift under kriget var att som statlig isbrytare hålla vattenvägarna farbara ända upp till den bottniskaviken, och de viktiga hamnarna.
Totalt förlorade den svenska flottan 71 man under kriget i olika olyckor. Man beräknar också att cirka 1.500 svenska sjömän i handelssjöfart miste sina liv, många av dem långt in på svenskt farvatten. Den mest uppseende väckande olyckan var när ubåten "Ulven" förliste med 33 mans besättning, natten mot den 16 april 1943, söder om Marsstrand. Olyckan orsakades av att Ulven stött mot en förmodad tysk mina.
Östrsjöns farvatten, var en farlig plats att vistas på. 1943 omkom
ubåten Ulvens besättning, när man stötte på en mina, utlagd av -
"fiendesidan".
Det saknades inte eller dramatik för min far och hans kamrater. Under tiden ombord på Victoria, kränkte tyskt flyg svenskt luftrum flera gånger. Vid ett sådant tillfälle blev skeppet gasbombat, och många i besättningen, inklusive min far, vårdades en tid på ett lasarettsfartyg p.g.a. sviterna.
Den 28 mars 1945, medan de allierade rycker fram på alla fronter, och Tysklands krigsmaskin håller på att falla sönder och samman, påbörjar så John från det lilla Hortlax sin allra sista period i den svenska flottan. Denna gång på minsveparen "Sökaren", vars uppgift var att oskadliggöra de många minor som fanns runt om i vårt vatten.
Sjöminan var ett fruktat vapen, som sänkt och skadat flera fartyg och tonnage än alla andra vapensystem tillsammans. I Sverige och dess omgivande farvatten fälldes mer än 100.000 minor under andra världskriget. Nära 4.000 främmande minor desarmerades av flottans minsvepare utanför Sveriges kust. 1.000.000 minor fälldes sammanlagt under det andra världskriget.
Den 19 februari 1945 firar den unge flottisten John, med det mörka håret och de blå ögonen, sin tjugoandra födelsedag, långt ut i havsbandet, där hav möter himmel, på ett kyligt fartygsdäck, någonstans i Sverige.
Den 19 februari 1945, firar den unge hortlaxpojken John, med det
mörka håret och de blå ögonen, sin tjugoandra födelsedag, på ett
kallt fartygsdäck - någonstans i Sverige.
Den 25 april 1945, omringas Berlin av Stalins röda armé. Fem dagar därefter begår Tredje Rikets ledare; Adolf Hitler (1889-19459 självmord i sin bunker. Hitlers amiral och tillika efterträdare, Karl Dönitz (1891-1980) beordrar slutligen sina styrkor att villkorslöst kapitulera. Den 7 maj sprids så nyheten, över ett srgat och sönderbombat Europa, att det nära sex år långa kriget, äntligen är till ända. Fred i Europa!
För den unge John från Hortlax, innebär fredsproklamationen att han snart efter 593 dagar fullgjort sin plikt för sitt land. Även om det skulle dröja ytterligare cirka två månader innan han kunde återvända hem.
Stockholms central, onsdagen den 11 juli 1945. Samma plats, som två år tidigare omslöts av mörker och kyla, verkade denna dag betydligt ljusare och hoppfull. John steg på sitt tåg, och i sitt inre fanns en stark längtan av att återigen få uppleva de ljusa sommarnätterna hemma i Hortlax, där freden och friheten härskade.
----------------------ROGER LINDQVIST------------------------------------------------------
I ett uttalande en tid senare, sammanfattade Sveriges statsminister, Per-Albin Hanson vad många människor säkerligen kände: "Det känns som om en lång mardröm äntligen släppt sitt tag".
JOHN LINDQVIST (1923-2005). Tack snälla pappa för den tid vi
fick tillsammans. Du berättade historien om dina bravader under din
tid vid flottan för mig flertalet gånger. Ibland gick det in i ena örat och
ut genom det andra. Men när du gick bort den där lördagskvällen i
juni för snart fem år sedan, dammsög jag varje utrymme i mitt huvud,
efter alla de ord och meningar som du använde. Allt för att din historia
inte skulle falla i glömska. Och om du nu ser detta - så vet du att den
är återberättad ungefär som jag tror att du skulle velat ha den.
/Roger.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Postat av: I.L
Intressant och på ett vördsamt sätt berättar du här om din far när han tjänade fosterlandet.
Jag tror nog han vore stolt...
Postat av: Roger
Tack för din kommentar!
Mvh Roger.
Trackback
