En olycka kommer sällan ensam....
Slutligen ska jag väl erkänna, att min hustru äger ett sådant tålamod, i såna här stunder, att jag önskar jag hade åtminstone hälften. Men gjort är ju gjort. Så vi får väl hoppas att det är färdigramlat nu!
Det var tråkigt att höra om handledsfrakturen,
hoppas bara att det går fort med läkningen.
Jag bröt min vänstra handled i Mars 97, en ful fraktur men som tur var behövde jag aldrig opereras utan det räckte med att man reponerade och gipsade. Jag var gipsad fyra veckor och sedan började jag jobba efter ytterligare tre dagar hemma. Det gick bra och nu har jag inga känningar alls från handleden.
Det var bökigt med gipset,
speciellt när det var dags för duschning,
en Ica Grahnspåse tejpad över löste det ganska bra.
Vi tycker att nu får det vara nog med trubbel¨för er. Hoppas att det går bra
hälsa till Elisabeth från
Vanja och uffe
Ja, som ni ser så kan olyckan vara framme hur snabbt som helst. I Bettans fall så ramlade hon precis när hon skulle gå ut från frissan. Missade helt enkelt ett trappsteg, som fick till följd att hon ramlade framlänges. "That´s life!"
/Roger.
