Paltätning, snöskottning och trumspel
Paltätning och snöskottning har varit söndagens huvudingredienser. Andreas, Norah och Daniel har varit på besök. Vi har tack och lov fått betydligt mildare väder, så av den anledningen gick vi på promenad tillsammans (inte Danne). Norah har busat på i snön, och när hon till slut började äta den glupskt, så frågade hennes farfar vilken smak snön hade. -"Vanilj!" sa barnbarnet Norah. Hade hoppats på hallonsmak, om så hade varit fallet, hade jag också käkat lite snö. Istället för att äta snö till söndagsmiddag, gjorde vi palt, inte den runda, utan s.k. "flatpalt". Med andra ord en trevlig dag med familjen, tyvärr åkte inte Jennie med, hon kände sig lite krasslig. Så Jennie - om du nu läser detta, så önskar både jag och Elisabeth att du snart ska känna dig bättre. Om jag svingar mitt trollspö, och säger en hemlig magisk ramsa, kanske att du är frisk imorgon? Vi hoppas det.
Trumspel har också förekommit denna söndag. Eftersom de nu mera är ganska lättillgängliga, uppställda i ett av rummen, så är det ju ofrånkomligt att inte lira litegrann, när det rycker i "trumnerverna". Trummor är ju alldeles fantastiskt som instrument, man sätter sig ner och "bankar" ur all denna urkraft som finns därinne. Att "spela" trummor, är en helt annan sak än att "slå" på trummor. Jag föredrar därför att kalla det "spela". Till julklapp fick jag av Robert ett par trumvispar. Kanske en liten vink om att det låter alldeles för högt när jag använder trumstockarna? Åtminstone blev min fru väldigt glad, när hon såg vad som låg i paketet. Vispar, det använde jag ofta förut när jag lirade jazz, och även när jag spelade hambo, schotts, polka och vals i John Harrys orkester. Harry brukade vända sig om på scenen, titta på mig och säga: -"Roger, använd visparna!". Snäll som jag var så lydde jag naturligtvis min kapellmästare. Personligen så föredrar jag stockarna. Och det där med att spela "gammeltjo", blev jag så småningom lite allergisk emot. Men jag var bara 15 år gammal, och tordes inte opponera mig.
Att spela trummor, äta palt och skotta snö - ja, en perfekt kombi-
nation tycker jag. Men observera - jag gör det inte samtidigt.
Trumspel har också förekommit denna söndag. Eftersom de nu mera är ganska lättillgängliga, uppställda i ett av rummen, så är det ju ofrånkomligt att inte lira litegrann, när det rycker i "trumnerverna". Trummor är ju alldeles fantastiskt som instrument, man sätter sig ner och "bankar" ur all denna urkraft som finns därinne. Att "spela" trummor, är en helt annan sak än att "slå" på trummor. Jag föredrar därför att kalla det "spela". Till julklapp fick jag av Robert ett par trumvispar. Kanske en liten vink om att det låter alldeles för högt när jag använder trumstockarna? Åtminstone blev min fru väldigt glad, när hon såg vad som låg i paketet. Vispar, det använde jag ofta förut när jag lirade jazz, och även när jag spelade hambo, schotts, polka och vals i John Harrys orkester. Harry brukade vända sig om på scenen, titta på mig och säga: -"Roger, använd visparna!". Snäll som jag var så lydde jag naturligtvis min kapellmästare. Personligen så föredrar jag stockarna. Och det där med att spela "gammeltjo", blev jag så småningom lite allergisk emot. Men jag var bara 15 år gammal, och tordes inte opponera mig.
Att spela trummor, äta palt och skotta snö - ja, en perfekt kombi-
nation tycker jag. Men observera - jag gör det inte samtidigt.
Kommentarer
Postat av: Douglas Söderlind
Om man sitter och petar på trumman då är man väl "trumpetare" :-)
Postat av: Roger
Jadu Douglas - du har helt rätt i ditt påstående. Så i fortsättningen får jag väl titulera mig som trumslagare och trumpetare. Inte illa!
/Roger.
Trackback
