En magisk afton i Byske Folkets Park
Ja, det finns många minnen bevarade från tiden som kringresande dansbandsmusiker. Ett av många underbara minnen är följande. Påskhelgen 1980 skulle vi spela dansmusik i Parken i Byske. Det var alltid ett rent nöje att få komma dit. En underbar dansant publik, som verkligen gillade att dansa. Liksom den fina respons som vi alltid var vana att få. Byske tillhörde ett av de favoritställen som jag och mina kollegor hade. Arrangörerna bjöd alltid så stort på sig själva. Vi blev serverade allt möjligt gott från köket, och därför så kände man sig som en kung där man satt vid fikabordet och samtalade, samtidigt som serveringspersonalen gjorde sitt yttersta för att passa upp oss.
Den här kvällen kom att bli ännu några snäpp bättre än tidigare besök, och det vill inte säga lite. Eftersom danskvällen alltid började exakt klockan 21.00, så hann vi alltid gå en runda förbi serveringen för att få oss kaffe, mackor och annat tilltugg. Danspubliken brukade i regel komma strax före dansens början, ibland strax efteråt. Denna påskhelg fylldes lokalen på så grundligt, att när vi som vanligt satt oss ner för den vanliga proceduren, var det ett sådant tryck utifrån, att man redan omkring klockan 20.00 satte upp skylten med texten; Slutsålt!
När kaffet var uppdrucket och sista go´mackan uppäten, reste vi oss samtliga i orkestern upp för att gå mot scenen och det omklädningsrum som fanns därbak. Då hände det! En stor och varm applåd utbröt spontant från alla de människor som antingen satt, eller stod som fastklistrade mot danslokalens väggar. En våg av värme sköljde över mig. Och jag vet inte hur de andra i bandet upplevde denna "folkets spontanitet", men jag tror att de kände detsamma. Ja, man kunde inte annat än att bli både glad och djupt rörd av allt detta som kom över oss. När man sedan började ropa: "ROLF ÅHMANS, ROLF ÅHMANS!" då var det nästan så man fick känslan av att vara på en popgala, där vi var huvudpersonerna. Nu var det ju inte så, men jag har ibland tänkt tillbaka på den där magiska kvällen när all denna värme och kärlek strömmade emot oss. Det är sådant man inte glömmer i brådrasket, precis! Kanske ett minne att ta med sig tills den dagen man sitter på hemmet, med rullatorn tätt intill sin sida, och tänker tillbaka på de fina stunder som spelandet för det mesta bjöd oss på.
Ja, här sitter jag, bakom mina Ludwigtrummor på scenen i Byske Folkets
Park. Just precis före danskvällens början.
Den här kvällen kom att bli ännu några snäpp bättre än tidigare besök, och det vill inte säga lite. Eftersom danskvällen alltid började exakt klockan 21.00, så hann vi alltid gå en runda förbi serveringen för att få oss kaffe, mackor och annat tilltugg. Danspubliken brukade i regel komma strax före dansens början, ibland strax efteråt. Denna påskhelg fylldes lokalen på så grundligt, att när vi som vanligt satt oss ner för den vanliga proceduren, var det ett sådant tryck utifrån, att man redan omkring klockan 20.00 satte upp skylten med texten; Slutsålt!
När kaffet var uppdrucket och sista go´mackan uppäten, reste vi oss samtliga i orkestern upp för att gå mot scenen och det omklädningsrum som fanns därbak. Då hände det! En stor och varm applåd utbröt spontant från alla de människor som antingen satt, eller stod som fastklistrade mot danslokalens väggar. En våg av värme sköljde över mig. Och jag vet inte hur de andra i bandet upplevde denna "folkets spontanitet", men jag tror att de kände detsamma. Ja, man kunde inte annat än att bli både glad och djupt rörd av allt detta som kom över oss. När man sedan började ropa: "ROLF ÅHMANS, ROLF ÅHMANS!" då var det nästan så man fick känslan av att vara på en popgala, där vi var huvudpersonerna. Nu var det ju inte så, men jag har ibland tänkt tillbaka på den där magiska kvällen när all denna värme och kärlek strömmade emot oss. Det är sådant man inte glömmer i brådrasket, precis! Kanske ett minne att ta med sig tills den dagen man sitter på hemmet, med rullatorn tätt intill sin sida, och tänker tillbaka på de fina stunder som spelandet för det mesta bjöd oss på.
Ja, här sitter jag, bakom mina Ludwigtrummor på scenen i Byske Folkets
Park. Just precis före danskvällens början.
Kommentarer
Trackback
